Förändring.
Nu känns en förändring som något väldigt viktigt! Och framför allt nödvändigt. Helgen har varit fantastisk på många sätt. Jag har haft de där fjärilarna i magen och verkligen mått bra. Skrattat och känt att livet behandlar mig väl. Men efter ett missförstånd, felkommunikation och bidragande pms-besvär på det, ja då gjordes ett dumt val från min sida. Jag tänkte att det inte var så farligt. Att det var okej. Men att vakna upp igår, se in i hennes ögon och höra att jag inte var välkommen hos henne mer. Det fick hjärtat att brista lite grann. Det fick mitt hopp, om att det vi hade skulle utveckas till något bra, att försvinna i ett svep. Jag såg i hennes blick att detta var inte bra. Detta var inte det hon hade förväntat sig av mig. Det är svårt. Att alltid göra rätt. Människor begår misstag. Det är en del av livet och den egna utvecklingen. Gör fel, gör rätt brukar jag säga. Denna gång vet jag inte om det går att göra rätt just mellan henne och mig. Kanske hade jag bara en chans. En chans att visa mig värdig hennes tycke. Den viktigaste läxan att lära efter något sånt här. Det är nog att lära för sin egen skull. Att ransaka sig själv. Hitta roten till problemet och dra upp den ur jorden. Lite som att snabbt dra bort ett plåster som sitter på armen. Det kan vara smärtsamt att inse saker och ting. Men ack så nödvändigt att se. När jag kommer hem idag så ska jag ta en ordentlig titt på mig själv i spegeln. Jag ska ransaka mitt inre. Tyda signaler. Jag vet att jag inte är en människa av ondo. Om jag hade trott att jag var det skulle jag nog inte gå runt på denna jord och andas. Jag vet att jag är värdig den plats jag blivit tilldelad. Jag ska lära mig uppskatta den bara. Se nuet och vad jag har. Kanske är det inte försent för gottgörelse heller. Jag börjar med mig själv. Sen hoppas jag att hon vågar se på mig igen. Att hon kan finna tilltro. Se mig som den personen jag är bortom alkohol och pms. För jag är Frida. Och jag Vet att jag är bra.
Kommentarer
Trackback
