Get up and try, try, try.
När människor i min närhet sagt att de inte känner igen mig längre så har jag bara skrattat. Jag skrattar inte längre. För jag har insett att jag inte känner igen mig själv heller. Vart tog glada, roliga, snälla Frida vägen? Hon som inte hade såhär kaosartat liv. Jag blir rädd när jag tänker på allt. På hur tragiskt allt känns. Jag börjar verkligen tappa kontrollen totalt. Visst det är väl såhär när man ä ung. Man har sina upp- och nedgångar. Men just nu har jag fastnat i någon sjuk spiral som bara pekar neråt. Jag vill inte åka med den ner i djupet. Jag måste försöka hitta mig själv igen. Ställa ifrån mig vinflaskan ett tag. Reda ut mina känslor i nyktert tillstånd. Jag vill inte vara rädd för mig själv längre. Alltså jag är inte rädd för att jag ska göra mig själv illa. Jag är bara rädd för personen jag blivit. För det är så långt ifrån vem jag är egentligen. Jag är en charmig människa. Det vet jag. Men jag är som en nyproducerad IKEA möbel just nu typ. Ingen charm eller egenhet alls. Inte som någon fin blommig soffa från myrorna som har en hel historia bakom sig. Jag måste hitta tillbaka till mig själv.
Kommentarer
Trackback
