Den känslan.
Den där känslan när du ser dig själv i spegeln. Inte bara tittar. Nej verkligen ser dig själv. Slås av chocken. Egentligen har det varit så varje gång jag mött min dublett den senaste tiden. Men nu ser jag det så mycket klarare än innan.
Vad har jag gjort med min kropp? Allt onyttigt jag ätit. För att egentligen mest bara få ont i magen. Det har lett fram till detta. Att jag tittar mig själv i spegeln och nästan börjar skämmas lite. Jag har aldrig skämts inför min kropp innan. Men nu har det gått utför rejält. Jag ser kilona stiga uppåt. Men har inte ens blivit rädd för det. Hur har jag kunnat låta det gå såhär långt?
Det är inte konstigt att jag lider av konstant huvudvärk. Det är väl kroppens sätt att skrika på mig att jag måste skärpa till mig.
Jag vill må lika bra fysiskt som jag gör mentalt. Jag har nått till någon slags kroppslig avgrund nu. Som jag inte vill falla ner i. Jag vill vara sund. Och må bra i min egen kropp.
Jag väger mer än jag någonsin gjort innan. Jag är väl ine världens valross. Men klart att det känns att kroppen är tyngre. Att jag orkar mindre. Känner mig trött och slö jämt.
Det finns ingen annan än jag som kan göra något åt detta!
Resan startar nu!
Kommentarer
Trackback
