honochhennes

Ligger i sängen och lyssnar på musik. Tårarna rinner ner för kinderna. Som de gjort så många gånger förut detta år. Så ofta som jag fått somna på en blöt kudde. Med en hemsk känsla över bröstet. Som att jag ska explodera vilken sekund som helst. Missanpassad till mitt eget liv. Skadat inre. Trevande framåt mot ett okänt mål. Berövad och bedrövad. Viljan efter att få skrika hur mycket jag hatar vad du gjorde mot mig. 

Ja, det är så det har varit. Med betoning på varit. 7 månader senare så är jag på en helt annan plats i mitt liv. Jag togs ifrån ett liv. Men i och med det så vann jag ett helt annat. 

Jag vann en underbar vän när jag var tvungen att leta en inneboende. Jag vann flera andra nya vänner som jag antagligen aldrig träffat annars. 

Jag ligger inte och känner tårarna rinna ner för mina kinder på grund av att jag är ledsen. Nej snarare helt tvärt om. Ur något riktigt fult och hemskt så kan något vackert växa upp. Under askan har en bedårande blomma kämpat sig upp. 

När jag ser in i min flickväns ögon så känner jag kärlek. Jag tänker inte gå runt och jämföra något med något annat. Tänker inte säga "jag har aldrig känt såhär för någon innan. Bla bla bla." 

De jag varit med tidigare har fört mig dit jag är idag. Och den jag är med idag tar mig dit jag kommer vara imorgon. 

Nu och möjligtvis imorgon är det viktigaste för mig. All kärlek ter sig i olika form. Jag känner djup, härlig och trygg kärlek med Sara. Vad jag kände med någon annan är helt orelevant. Alla har ett förflutet. Jag har lärt mig att aldrig ta något för givet igen. 

Jag vill leva livet med min flickvän. Om det kommer att bli så, det vet ingen. Huvudsaken är att jag får leva med henne i detta nu. Hon har fått mig att våga tro. Våga lita på en annan människa igen. Jag vill inte vara rädd. Bara för att jag blev behandlad dåligt innan så betyder det inte att det kommer hända igen. Jag faller fritt och hoppas att hon alltid tar emot mig. 

Jag är så kär i dig min fina. ♡