Oh kära nån.
Den där känslan då du vill vända ut och in på dig själv. För att kunna nå hjärnan och hjärtat, så du kan stänga av dem.
Den känslan.
Men du vet att det är omöjligt, så det enda du kan göra är att ta itu med känslor och tankar.
Att vara oense om något är väldigt jobbigt. Om det så är att du är oense med dig själv eller någon annan.
När åsikterna är totalt olika. Tycka si och tycka så.
Står inför något väldigt jobbigt. Jag vill verkligen inte vika mig. Men blir tvungen. För annars sårar jag någon jag älskar väldigt mycket.
Tankarna och känslorna susar genom kroppen. Kan knappt sova. Känner en tungd över bröstet. Jag vill inte!
Vet att jag kommer att åka härifrån på onsdag och komma tillbaka till något helt annat. Jag vill ha det som nu. Att vänja sig vid ett slags nu går väldigt snabbt. På bara några dagar har detta blivit mitt nu.
Jag känner sån sorg över det som kommer hända. Vissa kanske tycker att det känns dumt. Att man inte ska fästa sig så snabbt. Men jag har gjort det. Varje individ som jag tar in i mitt hjärta får en alldeles egen plats.
Nu måste en del slitas bort. Och jag tycker att det känns skit!
Klump i magen och ångest i bröstet.
Kommentarer
Trackback
