honochhennes

Gårdagen var inte kul. Inte nog med att jag gick runt med en konstant klump i magen och tryck över bröstet, nej allt gick fel också. Ingen bra jobbdag. 

Imorse vaknade jag helt energilös. Alarmet ringde kl 7, men jag förmådde mig inte att kliva upp. Orkade inte cykla och jobba, cykla för att gå ut med Messi, sen cykla tillbaka igen. Så jag tog en liten sovmorgon och cyklade direkt till Messi i stället. Nu sitter jag här på jobbet med energin nere vid knäna. Idag ska jag kämpa på. För allt jag vill är att bli klar här. För detta var inte ett kul projekt. Inte när det står saker överallt. Saras föräldrar var i alla fall här och hjälpte mig få undan lite. Så det känns lite lättare att måla nu. Men jag har fortfarande taket kvar i sovrummet, där jag måste bryta ryggen. 

Försöker tänka positivt. Försöker längta efter helgen, fast den är många dagar bort. 

Varför är du här? Jävla ångest. Det var så längesen att jag nästan glömt hur det känns när tårarna bränner i ögonen, magen gör ont och andningen är svår. Jag vet att jag tar mig upp igen. Det gör jag alltid. 

Det är för mycket och för lite på samma gång bara. Jag vill och längtar, men samtidigt vill jag bara dra i nödbromsen. Vill gå i ide och komma tillbaka när styrkan finns där igen. 

Nej nu ska jag jobba vidare. Finns ingen tid för rast och vila. Vill bli klar. Så jag kan få starta mina rutiner. Så som jag vill ha dem.