Drömmer jag nu eller är det på riktigt?
Den där känslan av total ångest. Den vaknade jag med imorse. Ångrar att jag somnade om kl 8 till 9. För det var då jag drömde en hemsk mardröm. En dröm som försatt mig i något slags paralyserat tillstånd. Började nästan gråta när ett par pensionärer hälsade på mig. Det där svarande hej:et, fick mig att inse att jag är här i verkligheten.
I drömmen så hade min mammas kompis varit på seans. Och hon hade skrivit ut om det på facebook, vilket min mamma hade delat. Så jag och Sara skulle gå in och kolla på inlägget. När vi då börjar kolla min mammas facebook så inser vi att hon inte alls mår bra. Hon hade lagt ut deppiga inlägg om ensamhet och destruktivt beteende. Vi letade och letade efter den där seansen. Tillsist fick jag panik för att jag inte hittade den. Det var som att jag bara scrollade i en oändlighet. Sara tog över och hittade seansen. Men då insåg vi att det var inte mammas kompis som varit på den. Det var hela min familj som fått besök av ett medium. Som även filmat när de sov. Så vi tittade på en masaa videoklipp som var tagna med sån där nattkamera. Vi såg jätteläskiga andar som böjde sig ner över mina systrar när de sov. Vi såg hur de vred sig av ångest av mardrömmar de drömde. De hade panik. Tillslut skrek jag bara att jag inte kunde titta på det längre. För det bara knöt sig i hela kroppen av tanken på att min familj mådde så dåligt, och jag hade inte en aning.
När jag sen vaknade ur den där mardrömmen så kände jag mig helt borta. Kände mig jätteledsen.
Usch! Hatar att drömma mardrömmar. Gör det nästan aldrig, men ni har det varit två nätter i rad.
Kommentarer
Trackback
