honochhennes

Du vandrar längst motorvägar, med dina tankar som bensin. Tror du att det finns något där ute som du aldrig sett förut? Något nytt och spännande.
Sandaler mot kokande asfallt i sommarhettan. Inget syre behövs, ingen vätska, för du lever ändå på lånad tid. Du förundras inte längre över människans dumma tankar. Människans korkade val.
Längst motorvägar, skapade av såna med storhetsvansinne. Som tror att alla vägar leder till lycka, aldrig fördärv.
Du vet att den enda vägen är fram. Även fast det är med tunga steg.
Längst motorvägar, likt ett enda stort nervsystem. Ihoptrasslat. Kanske finns det en annan väg.
Du ser stigen på sidan av vägen. Vad skulle hända om du gav vika, om du lämnade denna utstakade väg,

om du inte alls tog motorvägen längre?

Nu är det mindre än 2 månader kvar till 2:an byts ut mot en 3:a, att inte vara 20-någonting, utan faktiskt 30. Och mina tankar går fram och tillbaka. Ska jag fira min födelsedag eller inte? Vart ska jag i så fall fira den? Vilka ska jag bjuda? Ja ni vet, en massa såna där tankar. Jag vet ju att jag isolerat mig lite sen jag flyttade till Norrtälje, inte för att jag inte vill träffa mina vänner, utan på grund av att det är så himla jobbigt. Jobbigt att sakna. Och jag har missat några vänners 30-års fester, samt en väns 40-årsfest. På grund av att jag missat dem, så blir jag livrädd att ingen ska vilja komma på min fest. Jag har ju dock inte missat dem med flit! Jag vet att Mikaelas fest var dagen innan jag skulle åka till Thailand. Så det var i princip omöjligt för mig att åka till Västerås, för att sen kliva upp typ 6-7 på morgonen för att ta mig till Arlanda, okej så kanske inte omöjligt, men väldigt krävande och jobbigt för en person med redan hög ångest och flygrädsla. Att bara kunna sätta sig i en bil och förlita sig på andra att man kommer fram känns lite enklare än att förlita sig på att man själv vaknar rätt tid på morgonen och hittar rätt buss/tåg och sånt där. Ja ni fattar.
Men så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Självklart vore det så himla roligt att träffa alla vänner igen (om någon ens vill komma). Men samtidigt är jag ju inte den som vill stå i centrum direkt. Så tankarna går ju lite att kanske ha en fest efter min födelsedag, bara en fest liksom. Åh, varför ska jag alltid ha så svårt för att bestämma mig för?
Jag ska nog i alla fall kolla läget lite i fall det finns någon lokal, kanske nått hus till och med, att hyra i Västerås, för det lutar ju mot att det kanske blir där jag firar mig i så fall.
Vi får se hur det blir.