honochhennes

Det är så himla konstigt. Ibland känner jag mig inte alls ensam. Då känns det som att dagarna inte räcker till för jag har massa människor som jag ska hinna umgås med.
Men den här veckan har varit förjävlig! Känner mig otroligt ensam. Och jag tittar igenom telefonboken på mobilen gång på gång och funderar över om det finns någon att ringa eller sms:a. Men det finns verkligen ingen.
Det finns många ytliga vänner. Såna som man inte bara kan ringa och vara ledsen inför. Vad ska man med dem till egentligen?
Okej, jag kanske låter väldigt bitter just nu. Jag är inte bitter. Bara ledsen. Bloggen kanske inte är rätt plats att skriva sånt här i.
Kanske mest är ett rop. Något slags; Se mig, hör mig.
Jag vet inte faktiskt.
Det enda jag vet är att allt känns förjävligt just nu!
Jag saknar S så otroligt mycket! Mer än ord kan beskriva!

Nu längtar jag bara efter att få åka ner till familjen. Saknar er allihop så otroligt mycket! Men snart, snart.. Är "bara" lite mer än en månad kvar till jul!

Ni får ursäkta mitt lite patetiska inlägg. Men har nog mest att göra med att jag sovit för lite i natt, sen sovit för mycket under dagen, samt inte ätit något idag.
Så är lite extra känslig.

Nu blir det tv:n. Har nog aldrig tittat på tv så mycket som den här veckan.
Hoppas att jag kan gå till jobbet imorgon! Träffa folket igen! Ni håller mig i alla fall uppe i allt det här eländiga!
7 dagar till med er!