Sommarminnen.
I somras var det någon som tog mig med storm. Någon som jag fortfarande tänker såna tankar om. Som fortfarande kan få mig knäsvag.
Egentligen tänkte jag inte skriva något om varken sommaren, eller henne.
Jag tänkte skriva om hur stolt jag är över mig själv.
Det är som att jag vuxit in i mitt eget skinn. Blivit hon som jag alltid har önskat att bli. Visst gör jag väl fortfarande misstag. Det gör väl alla.
Men jag är så otroligt stolt över vad jag har lyckats med.
Jag har gått från att knappt kunna ta hand om mig själv. Inte vilja gå utanför dörren. Knapra tabletter. Skada mig själv. Stöta bort alla människor runt omkring mig. Till att leva ett underbart liv!
Jag har funnit en otrolig empati för människor. Vilket har fått mig att behandla människor mycket bättre. Som i sin tur gett mig en fantastisk självkänsla.
Om jag gör andra människor glada så blir jag också glad.
Om jag är stark så kan jag ge andra människor styrka.
Jag har alltid varit en sån här människa. Det är bara det att jag gömt den delen av mig väldigt väl.
Jag är otroligt beslutsam om att jag vill fortsätta utvecklas. Fortsätta ta hand om mig själv. Fortsätta vara stolt över vem jag är.
Mina förhållanden som jag har haft har varit kaos. Jag tog sönder allt. För jag kunde inte älska mig själv. Vilket ledde till att jag gång på gång bevisade att det var så det var. Ordet älskar fick mig att hugga ännu mer knivar i förhållandet. För jag tyckte inte att det fanns något med mig som var värt att älska. Men nu vet jag att det inte är så! Idag så älskar jag mig själv. Och jag är redo att låta någon älska mig också. Jag vill ge av min styrka. Vill inte bygga korthus, utan starka tegelhus! Kanske är det någon som redan finns i mitt liv eller någon som jag kommer att möta snart. Sånt vet man inte. Men något jag vet är att den personen kommer känna sig otroligt älskad och respekterad.
Jag och M pratade faktiskt om detta igår. Om att jag vill ha någon som kan sätta gränser så att jag inte kör över den. Men det är bara för att jag tänker på hur jag varit förut. Jag vet ju att jag inte är hon längre. Om man älskar så behövs det inga gränser, för man vet hur man ska respektera den andra personen.
Och jag vet faktiskt. Känns så skönt att säga! Att jag vet hur jag ska vara i ett förhållande. Jag ska vara jag. Som jag är nu.
