Förlorat?
Ska man verkligen ge upp när det verkar som att man har förlorat? Ska man lyssna på "det var väl inte meningen"? Hur vet man vad som inte är meningen? Det som är bra med livet är ju faktiskt att man har kraften att påverka det själv. Det finns nog inget som är meningen eller inte meningen. Jag säger ofta att jag är en människa som tror mycket på ödet. Att vissa saker händer för en viss anledning. Men jag är inte den som bara för det tänker lita helt på ödet och tro att saker och ting redan är uppgjorda.
Risken är stor att jag redan genom vissa handlingar har ödelagt mina chanser hos en viss person. Men vad skadar det att försöka ändå?
När en person kommer in i ett rum, och det känns som att allt bara stannar till, som att hjärtat bara slutar slå. När ett leende från den personen kan göra en usel dag helt underbar. När allt personen säger fascinerar, även fast det egentligen är strunt prat. När man nynnar på låtar man inte ens tycker om bara för att personen spelat dem för dig. När du blir nervös och fumlig i personens närvaro. När alla problem tycks vara små för du svävar på små moln. När alla andra människor känns bleka i jämförelse med den här personen. När du bara vill skrika ut personens namn i natten. När stjärnor aldrig varit så vackra som nu. När dagar känns som år. När hon är allt du vill ha.
- Kärlek
