honochhennes

Tiden rann iväg i natt. Helt plötsligt försvann pengarna på mobilen och tystnaden la sig. Men det kändes bra att prata med henne igen. Höra hennes röst. Då kunde jag faktiskt sova gott. 

Jag började fundera lite nu ikväll. Till veckan ska jag börja söka jobb ordentligt, eftersom min anställning tar slut sista november. Bara 22 jobbdagar kvar alltså.
Då är ju tanken den att jag kommer söka på i princip alla butiker i stan. I och med det finns det en risk att det kanske finns någon som behöver extrapersonal runt jul, när det är mellandagsrea och så. Vilket är jättebra. Att få in en fot någonstans kan leda till mer jobb. Dock finns det ett jättestort minus. Det är att jag i så fall inte kommer kunna åka hem till min familj i jul. Det gör att jag får en klump i magen och blir omotiverad till att söka jobb. Samtidigt så vägrar jag vara arbetslös.
Om jag inte kommer hem till jul så får jag göra det bästa av situationen ändå.
Det är säkert många som inte har varken familj eller vänner. Tänk om man kunde göra något för dem. Ha ett ställe där alla som är ensamma på julafton kan samlas.
Jag vill göra underverk för människor. Det kanske inte går. Men vill försöka. Om inte annat borde man ju få besöka boenden, där de anhöriga kanske inte har möjlighet att komma på besök just på julafton.
Så det skulle jag nog vilja göra.
Kommer jag inte hem till jul så åker jag och socialicerar med äldre människor. Gör jag inte dem en tjänst så är det i alla fall en tjänst för mig själv.