honochhennes

Jag har funderat lite på det här med hur vuxen jag är egentligen. Ofta så har jag en ganska barnslig attityd. Jag gillar sånt som är lite nördigt och jag är inte rädd för att vara töntig.
Men tänk vad mycket jag faktiskt har gått igenom, och hur mogen jag egentligen är.
Redan när jag bara var 16 år så flyttade jag i princip hemifrån. Bodde med 7 främlingar och gick på en skola där jag inte kände någon alls från början! Hade ingen säkerhet. Men jag klarade mig väldigt bra! När jag var 18 år flyttade jag och Monika till en egen lägenhet. Sen när jag blev 19 år tog jag mitt pick och pack och flyttade 45 mil upp till Sundsvall. Här i Sundsvall har jag byggt upp ett stort förtroende på mitt jobb. Jag får sköta bokföringen och ha hand om pengarna samt att jag har egna nycklar till butiken.
Jag har varit sambo med Annika.
Jag är bara 22 år, men har faktiskt hunnit med en del! Har haft 3 olika jobb. Bott i 3 olika städer/samhällen. Haft 6 olika hem. 2 seriösa förhållanden som varat mer än 1 år.
Så ja, jag vill nog säga att jag är väldigt vuxen. Nu skulle man ju kunna vara extremt omogen trots allt detta. Men jag ser det som att min självständighet är det som jag själv anser vara det mest mogna med mig. Jag kan ta hand om mig själv och andra utan svårigheter.