honochhennes

Klockan är snart 2 på natten! Såhär länge har jag inte varit vaken på jättelänge! Förutom när det är helg förstås. Men jag känner verkligen inte för att sova.
Först så hade jag och E ett storbråk. Vi kan verkligen inte förstå varandra alls.
Och nu fastnade jag på fejjan-chatten med S. Får så ont i magen av situationen jag har satt mig i när det gäller henne och D. Jag saknar henne så det gör fysiskt ont i hela kroppen.
Vi skulle kunna börja träffas igen, reda ut saker och ting. Men jag flyttar snart. Jag lämnar Sundsvall bakom mig.
Jag är kluven! Vill inte lämna min bästa vän som "ovän". Men vill samtidigt inte att vi ska bli jättenära vänner igen, sen sticker jag bara! Jag kommer att ångra mig hur jag än gör. Och det är bara 3 veckor kvar. Vad hinner jag på 3 veckor?!
Och jag blir så ledsen över att jag inte har tagit mer tid för att umgås med Maaret. Älskade Maaret. Den människan som jag kommer att sakna allra mest! Vet verkligen inte hur jag ska klara mig utan henne! Hennes skratt och närvaro tog mig igenom sommaren och hösten. Jag är inte redo att släppa henne.
Jag vill umgås med henne varje dag, men samtidigt vill jag inte alls träffa henne för det kommer bara bli ännu jobbigare att lämna henne då. Hon fick mig att känna något helt nytt. Men jag behöver inte skriva en massa här om vad jag känner. Det vet hon om. Hon vet hur mycket jag älskar henne.

Nej nu måste jag försöka tvinga mig själv att sova! Detta går inte.. Har ett möte och en föreläsning imorgon!