Bye, bye beautiful.

Jag har sagt det förut, SÅ många gånger. Att jag tänker lämna Sundsvall. Men nu är det ett faktum. Om 3 veckor ska papper skickas in för att säga upp kontraktet på lägenheten. Sen har jag 3 månader kvar här uppe. Att hinna umgås ordentligt med mina vänner, ha massa filmkvällar, festkvällar och allmänt mys.
Jag har velat fly massa gånger. Både när det tog slut mellan mig och Linn och mellan mig och Annika.
Nu kommer jag inte fly från något. Jag kommer lämna Sundsvall med stor sorg i mitt hjärta.
Alla människor som jag mött under de här 3 åren. Det är helt otroligt hur människor kan påverka.
Det finns tre stycken människor som varit otroligt viktiga under de här åren. Det är människor som inte varit just mina vänner, och som inte valt att få in mig i sina liv. Jag har kommit till dem. Men de är människor med så otroligt stora hjärtan. Som tagit sig an mig när jag behövt det som mest.
Kent - Var den som tog hand om mig när jag hamnade på UC. Han hjälpte mig att få lite rätsida på mitt liv. Han inspirerade mig och gav mig kraft att våga! Tyvärr så var han bara borta en dag. Och ingen ville säga vart han hade tagit vägen. Jag vet ju att han hade problem med hälsa. Men hoppas inte att det var något sånt!

Inger - Efter många olika psykologer så fick jag äntligen den rätta. Om jag inte hade träffat Inger så hade jag nog aldrig lyckats få ihop så många bitar av pusslet. Vi har diskuterat, analyserat och knytit upp många knutar i mitt liv. Hon gav mig självkänsla.

Yvonne - Ja vad hade jag varit utan denna fantastiska kvinna? När jag började på Återkommande så var jag en vilsen och rädd person. Men hon fick mig att öppna mig och ta ansvar. Hon fick mig att känna att jag klarar vad som helst! Hon gav mig självförtroende.

 

Dessa tre människor vet säkert inte ens hur stor inverkad de haft på mitt liv. Att jag tack vare dem blivit en mycket starkare och tryggare person. Att jag ser möjligheter i stället för hinder. Kommer vara er evigt tacksam!

 

Någon dag ska jag skriva om mina vänner. Finns väldigt många vänner som också hjälpt mig och som jag älskar så otroligt högt. Jag tycker att det är viktigt att visa människor att man uppskattar det som de gjort.  

Men ja, som jag skrev högre upp så ska jag äntligen ta mitt pick och pack och lämna Sundsvall. Förut behövde jag tryggheten som staden och människorna gav mig. Har insett att jag inte behöver den längre. För jag är så pass stark i mig själv nu att jag kan klara vad jag än ger mig in i.
Så det är dags att flytta. Hitta nya äventyr. Möta nya människor. Tror det kan bli fantastiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0