honochhennes

Hej och hå.
Nu var det riktigt längesen jag uppdaterade senast. Men det har varit så mycket på sistone och jag har varit bortrest så har helt enkelt inte haft tid!

Dagarna uppe i Lycksele var i alla fall helt underbara! Var ju där i nästan en vecka. Hade det riktigt mysigt!

Igår så blev det fest! Började med att Jana och två kompisar till henne kom hem till mig. Vi satt och drack lite. Eller jag (som ska föreställa den äldre och mognare) drack en flaska vin medan de andra delade på några öl och cider.
Halv 10 gick vi ner till stan för att se Mickes band spela! Kan ju säga att det kändes som att man var i ett vakum efter spelningen. Och vi kände oss lite missfit bland alla killar som stod och headbangade. Haha.
Efter spelningen drog vi till Irish en stund där vi träffade Jessica! Men jag ogillar starkt Irish. Så efter en stund gick vi och mötte upp två andra kompisar till Jana. Sen så gick vi till Oscars där de hade Open mind kväll. Så det blev riktigt mycket dans. Och såklart en rosa pantern för min del. Favoritdrinken!

Idag känns det som lite av en känslomässig berg- och dalbana. Har varit mycket prat om känslor hit och dit.
Och rubriken i inlägget betyder att det finns vissa sår som fortfarande inte läkt. När man fått hjärtat krossat så många gånger som jag har fått mitt krossat så når man någon punkt då allt bara känns så blankt.

Men nog om det. Nu ska jag lägga mig på soffan och se film!

(Jag igår.)