Vad är upp och ner?
Mardrömmar i natt igen. Jag har mardrömmar hela tiden. Fast jag är oftast inte rädd. Nej, mardrömmarna framkallar ångest och panik. Oftast flyr jag ifrån något i drömmarna. I natt var det en kvinna med en clownmask. Ytterst obehaglig. Eller jag sov inte på natten, så det var inte ens då. Det var runt 8 på morgonen. Jag sov till runt kl 15. Sen klev jag upp och åt lite och satt vid datorn en stund.
Men sen kände jag hur magen började värka riktigt mycket! Då gick jag och la mig i sängen igen. Somnade och vaknade om vart annat. Fick för mig att någon var i lägenheten, men jag kunde inte röra mig för att kliva upp ur sängen. Så jag vet inte om jag bara drömde det. Drömde att jag satt hemma hos Maaret och Charles. Och Charles var jättesnäll mot mig och frågade mig en massa saker. Han pratade svenska. Och jag pratade på engelska. Helt bak och fram. Men jag kände mig lugn och trygg. Helt plötsligt kastades jag in i nästa dröm. Där befann jag mig i ett stort köpcenter, och helt plötsligt gick nått larm. Och jag va tvungen att ta mig ut snabbt! Dörrarna stängdes snabbt. Men jag hann under dem innan de stängdes helt. Utanför hämtade en bil mig. Den var rosa och lacken liksom rann av den. Den lät som en elefant. Vi skulle upp för en lång backe. Men elefanten/bilen orkade inte hela vägen upp.
Sen vaknade jag med ett ryck.
Nu sitter jag här, men känner mig paranoid. Och som att jag inte vet vad som är dröm eller verklighet.
Det är mörkt ute och inne i lägenheten. Känns som att jag befinner mig i nå dunkel.
När var jag ute senast? När duschade jag? - Jo juste igår. När hade jag mänsklig kontakt senast? På riktigt.
Känner mig förvirrad.
Är det detta som händer när man är arbetslös? Att dagarna flyter ihop. Livet flyter ihop till någon slags tjock massa och man vet knappt vad som är upp och ner.
Jag skulle behöva åka iväg ett tag. Komma bort från den här lägenheten. För den ger mig illusioner och gör mig paranoid.
"Mellan dårskap och klockhet är tråden så skör." - Sofia Källgren.
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Men sen kände jag hur magen började värka riktigt mycket! Då gick jag och la mig i sängen igen. Somnade och vaknade om vart annat. Fick för mig att någon var i lägenheten, men jag kunde inte röra mig för att kliva upp ur sängen. Så jag vet inte om jag bara drömde det. Drömde att jag satt hemma hos Maaret och Charles. Och Charles var jättesnäll mot mig och frågade mig en massa saker. Han pratade svenska. Och jag pratade på engelska. Helt bak och fram. Men jag kände mig lugn och trygg. Helt plötsligt kastades jag in i nästa dröm. Där befann jag mig i ett stort köpcenter, och helt plötsligt gick nått larm. Och jag va tvungen att ta mig ut snabbt! Dörrarna stängdes snabbt. Men jag hann under dem innan de stängdes helt. Utanför hämtade en bil mig. Den var rosa och lacken liksom rann av den. Den lät som en elefant. Vi skulle upp för en lång backe. Men elefanten/bilen orkade inte hela vägen upp.
Sen vaknade jag med ett ryck.
Nu sitter jag här, men känner mig paranoid. Och som att jag inte vet vad som är dröm eller verklighet.
Det är mörkt ute och inne i lägenheten. Känns som att jag befinner mig i nå dunkel.
När var jag ute senast? När duschade jag? - Jo juste igår. När hade jag mänsklig kontakt senast? På riktigt.
Känner mig förvirrad.
Är det detta som händer när man är arbetslös? Att dagarna flyter ihop. Livet flyter ihop till någon slags tjock massa och man vet knappt vad som är upp och ner.
Jag skulle behöva åka iväg ett tag. Komma bort från den här lägenheten. För den ger mig illusioner och gör mig paranoid.
"Mellan dårskap och klockhet är tråden så skör." - Sofia Källgren.
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Kommentarer
Trackback
