honochhennes

Oj vad tiden går snabbt! Räknade ut att det bara är 67 dagar kvar tills jag flyttar ifrån min lägenhet! Det kommer bli riktigt tråkigt. Här har jag ju verkligen fått gjort mitt hem till MITT. Och jag är så otroligt stolt över renoveringen jag har gjort. Att jag lyckades, och att jag lyckades göra det själv! Det hade jag ju inte trott innan.
Fick mail från hon jag hyr lägenheten av att det kommer bli visningar i maj. Och att jag ska få hålla i dem om jag vill. Får se hur jag gör. Jag kanske inte ens är kvar här så pass länge eftersom jag flyttar ut redan den 10:e maj.
Dock är det endel frågetecken som gör att jag kanske blir kvar i Sundsvall ett litet tag till.
För nu när jag varit arbetslös i över 90 dagar har jag hamnat i något som kallas ungdomsgarantin. Och det innebär att de kommer ge mig en sysselsättning. Och om jag inte gör det så riskerar jag att stå utan någon inkomst alls. Vilket jag absolut inte har råd med.
Men ska på möte om allt det där på tisdag. Då får jag min dom!
Annars om saker och ting skulle lösa sig så åker jag den 10:e  maj. Lämnar Sundsvall och tittar inte tillbaka.
Nej skämt och sido, jag lär nog komma upp igen! Så lätt blir ni inte av med lilla mig!

Förhoppningarna är att hitta jobb och bostad i Västerås. Ni kanske undrar varför jag blivit så besatt av Västerås? Vad det finns där som är så himla bra?

- Jag kommer då ha endast 11 mil hem till min familj.
- Jag har släktingar som bor i Västerås.
- Det finns ganska bra jobbmöjligheter i och med nya IKEA och andra butiker som ska byggas där.
- Pendlingsavstånd till Sthlm, Örebro, Uppsala och Eskilstuna. Vilket ger mig ett ännu bredare område att söka jobb på.

Så det är några av anledningarna.
Nu får jag bara hoppas att det kommer lösa sig med boende där! För jag har ju a-kassa i ett år. Så jag kan alltid börja med praktik när jag flyttar dit. Vill såklart ha jobb! Men så boende är ändå viktigast!

Så man kan säga att jag längtar en del! Känns på något sätt som att jag stöter bort mina vänner jag har här, för att det ska bli lättare att flytta.
Är i princip ingen som kan få tag i mig. På facebook har jag på offline läge hela tiden, samma sak på msn, står ofta som offline där. Och på mobilen har jag inga pengar så jag kan inte höra av mig till folk.
Jag vet inte, men det känns som lättare att försvinna om man inte står folk så nära.
Jag vill inte ens tänka på att lämna mina vänner.
Men samtidigt så vet jag att jag är så pass öppen att jag kommer hitta en massa nya vänner.
Men de i Sundsvall kommer alltid vara speciella. För det var här som jag verkligen började leva. Innan så brydde jag mig inte så mycket om att umgås med folk. Jag var ganska sluten. Men nu älskar jag att umgås med människor!

Nej nu ska jag runda av innan detta blir alldeles för långt!

(Älskar min snygga lägenhet!)