Vad är mitt öde?
Haft ett långt telefonsamtal precis. Vet inte om det gav något direkt.
Men jag börja tänka på hur saker och ting hade kunnat sett ut idag, om ödet valt en annan väg för mig.
Varför valde ödet denna väg egentligen? I somras var jag kanske den yngre och naiva av två individer, och hon var den äldre. Men jag var så glad. Tills det brakade ihop.
Och jag önskade varje dag att det skulle gå tillbaka till lycka igen. Men det gjorde aldrig det och även idag, 8 månader senare så tänker jag på vad som hade kunnat bli.
Hade jag varit lyckligare idag?
Ingen vet. Och jag blir faktiskt lite arg att jag aldrig fick ta reda på vart det hade kunnat leda. Främst blir jag arg över att jag fortfarande tänker på den tiden. Att jag saknar skrattet, glasögonbeklätt ansikte, reggae-musiken, frossarkvällar, endlösa timmars tv-tittande och till och med det heta temperamentet.
Det är konstigt hur ett sms kunde göra en dålig dag helt underbar då.
Jag har nog aldrig velat ge så mycket av mig själv som då. Aldrig känt mig så fnissig och nervös i någons närhet.
Hoppas verkligen inte att någon av mina ex läser detta, men i sommras och höstas vaknade fler känslor till liv än vad någon nånsin lyckats med på flera år.
Ja ibland är ödet bra konstigt.
Och kommer det någonsin kännas rätt igen? Kommer jag någonsin känna att det finns någon som skulle vara värd min trohet?
Varför har jag fastnat?
Och nu tänker jag sova. Orkar inte fundera!
