Drabbas.

Varför tillåter jag mig att känna nu helt plötslig? Varför låtsas jag vara så stark, men faller ihop under ytan?
Jag lyssnar på låtar som får mig att påminnas, tänka, känna. Nej. Inte nu. Jag trodde jag kommit förbi det.

Vi träffades liksom på chans
två katter i skydd ifrån regnet nånstans
och aldrig har kärlek drabbat mig så
och jag vet
jag är hopplöst svår ibland

ingen ser och ingen vet
hur du lyser och hur du fångar
upp min skugga när jag är svag
och hur jag älskar att vakna
upp bland dina blonda lockar


- Lasse Lindh

Säg att det är okej att falla.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0