Frostskador.
Sitter på min vita stol, vid mitt vita skrivbord och sjunger till Pink - I don't believe you. Och strax ska jag sjunga till Glitter in the air. Den är underbar. Men samtidigt får den mig att känna, mycket, för mycket.
Sitter och blir nästan lite arg. Faktiskt. Arg över att mina ord bara ligger i det där bruna kuvertet. Att de inte får komma ut. Inte får känna dina andetag. Inte känna dina tårar smeta ut dem över pappret. Inte får beröra ditt hjärta.
Men jag har inte något makt i min hand. Jag sitter här maktlös. Åtminstone inför just det.
Jag tror att jag mest bara vill ha det gjort. Det är som att mina känslor sitter fast i det där brevet. Jag vill få skrika ut, för att sen gå vidare. Hur det nu ska gå till?
Det har jag inte kommit fram till än. Går det ens?
Men så länge mina ord vilar kan jag inte vakna upp och ta nästa steg, varken framtåt eller bakåt. Jag vill dansa. En bestämd tango, en hjärtskärande balett, en glad lindy hop. Vad som helst. Bara något händer. Gillar inte att bara sitta här och apatiskt bara gunga fram och tillbaka.
Sitter och blir nästan lite arg. Faktiskt. Arg över att mina ord bara ligger i det där bruna kuvertet. Att de inte får komma ut. Inte får känna dina andetag. Inte känna dina tårar smeta ut dem över pappret. Inte får beröra ditt hjärta.
Men jag har inte något makt i min hand. Jag sitter här maktlös. Åtminstone inför just det.
Jag tror att jag mest bara vill ha det gjort. Det är som att mina känslor sitter fast i det där brevet. Jag vill få skrika ut, för att sen gå vidare. Hur det nu ska gå till?
Det har jag inte kommit fram till än. Går det ens?
Men så länge mina ord vilar kan jag inte vakna upp och ta nästa steg, varken framtåt eller bakåt. Jag vill dansa. En bestämd tango, en hjärtskärande balett, en glad lindy hop. Vad som helst. Bara något händer. Gillar inte att bara sitta här och apatiskt bara gunga fram och tillbaka.
Kommentarer
Trackback
