honochhennes

Helgen har varit både bra och dålig. En riktig berg- och dalbana faktiskt. Och jag gillar inte riktigt farten av att åka neråt när magen vänder sig ut och in. Nej, ge mig stabilitet och rak väg. 

I fredags så mötte jag upp Monika vid tåget. Sen så mötte vi upp en massa människor på stan och gick sen till August skola för att bli piercade av Oliwia. Jag tog en kanyl genom näsan. Hade tydligen brosk rätt högt upp så hon var tvungen att trycka den rakt genom. Gjorde svinont! Men snyggt blev det så det var värt smärtan. 
När vi var klara där blev det hemfärd och lite senare kom Emma och mina systrar. Så blev det festkväll! Dock missade jag en del av festen pga ett samtal jag inte kunde ignorera. Fick några mentala käftsmällar, men överlevde dem och lyckades trots det gå ut och dansa några timmar! 

Lördagen blev rätt seg. Vi gick på stan en stund. Sen blev det pizza, popcorn och film resten av kvällen. 

Idag var det dags för avfärd för allihopa. 
Jag roade mig med att gå till solariumet och unna mig en glass när jag blivit ensam.

Nu sitter jag och analyserar, tänker och försöker formulera mina känslor. Men huvudet vill inte riktigt hänga med. 
Funderar på om saker och ting varit annorlunda om mitt brev hade kommit fram. Först kändes det som att ödet gjorde att jag glömde frimärke för att allt skulle vara osagt och livet skulle gå vidare utan mina plötsliga infall. Men tydligen så ville ödet inte att brevet skulle komma fram för att knappt nått skulle bli sagt och jag skulle bara ses som en hemsk människa utan något hjärta. 
Brevet har en massa hjärta och själ. Nått som aldrig kommer få läsas. Vilket jag nu ser som otroligt tråkigt. 
Innehållet var kärleksfullt. 

Hur glömmer man en annan människas existens utan att radera sig själv?


(Ny piercing!)