Beautiful monster.
Har en skavande känsla i magen, eller hur man ska beskriva det. Som nervöskänsla, fast ändå inte.
Vissa dagar är jag jätteglad och känner mig levande. Sen finns det andra dagar då jag verkligen sjunker ner i tankar. Som nu.
Jag tänker på hur mycket jag kommer sakna Emma ikväll. Jag har alltid sett att vi skulle vara flat powercouple. De där paret som alla andra flator ser på och tänker att de vill ha samma sak. När vi kommer gåendes på gatan ska folk lägga märke till oss. Vi fixar awesome fester.
Det är så jävla synd att det är slut. Eller det är inte synd. Det är förjävligt! Just ikväll blir det ju en renodlad HEMMAFEST. Det är ingen som har tänkt tanken att ens gå ut på krogen. Vi ska vara här hemma och bara ha kul.
Önskar Emma kunde vara här också. Då skulle jag visa hur stolt jag är över henne. Jag skulle hålla hennes hand så ofta jag kunde under kvällen. Jag skulle pussa på henne för att visa att Hon är Min! Jag har varit så jävla dålig på det innan. Och det skäms jag verkligen över. Jag vet inte varför jag har så svårt att visa känslor offentligt.
Tänk om hon var här.. Då hade vi kunnat gå ut och lägga oss i gräset en stund inatt när festen börjar spåra ur och folk börjar bli för fulla. Då ligger vi där ute en stund och tittar på stjärnorna och bara njuter en stund.
Jag vet att mina tankar och fantasier skenar iväg en smula. Eller en hel kaka kanske. (Åh vad gott med kakor..)
Ja, ja. Men det är bara för att jag verkligen vill allt det där!
Tänk om hon bara stod här utanför ikväll. (Jag vet att hon ska på en annan fest, så det kommer inte hända..) Men i min fantasivärld kan allt hända. Och då skulle hon stå här utanför, i sin vackra långklänning, jag skulle öppna dörren och hon skulle stå där ute och bara le sådär som hon kan. Och mina tårar skulle forsa ner. Hon skulle säga till mig att skärpa mig. Att vi skulle gå in och ha kul.
Dröööööööömvärld. Men ibland kan även drömmar slå in. Och jag tänker inte sluta drömma. För drömmarna håller mig vid liv. Utan dem skulle jag nog inte kunna vara så glad som jag ändå är. Då skulle jag nog ligga nere på botten fortfarande och knappt kunna andas. För i underjorden finns inte syre. Där dödar svavelgaserna. Och jag vägrar dödas av dem. Därför drömmer jag, drömmer så jag kan sväva bort från avgrunden.
Jag är kär i dig Emma Ekström.
Vissa dagar är jag jätteglad och känner mig levande. Sen finns det andra dagar då jag verkligen sjunker ner i tankar. Som nu.
Jag tänker på hur mycket jag kommer sakna Emma ikväll. Jag har alltid sett att vi skulle vara flat powercouple. De där paret som alla andra flator ser på och tänker att de vill ha samma sak. När vi kommer gåendes på gatan ska folk lägga märke till oss. Vi fixar awesome fester.
Det är så jävla synd att det är slut. Eller det är inte synd. Det är förjävligt! Just ikväll blir det ju en renodlad HEMMAFEST. Det är ingen som har tänkt tanken att ens gå ut på krogen. Vi ska vara här hemma och bara ha kul.
Önskar Emma kunde vara här också. Då skulle jag visa hur stolt jag är över henne. Jag skulle hålla hennes hand så ofta jag kunde under kvällen. Jag skulle pussa på henne för att visa att Hon är Min! Jag har varit så jävla dålig på det innan. Och det skäms jag verkligen över. Jag vet inte varför jag har så svårt att visa känslor offentligt.
Tänk om hon var här.. Då hade vi kunnat gå ut och lägga oss i gräset en stund inatt när festen börjar spåra ur och folk börjar bli för fulla. Då ligger vi där ute en stund och tittar på stjärnorna och bara njuter en stund.
Jag vet att mina tankar och fantasier skenar iväg en smula. Eller en hel kaka kanske. (Åh vad gott med kakor..)
Ja, ja. Men det är bara för att jag verkligen vill allt det där!
Tänk om hon bara stod här utanför ikväll. (Jag vet att hon ska på en annan fest, så det kommer inte hända..) Men i min fantasivärld kan allt hända. Och då skulle hon stå här utanför, i sin vackra långklänning, jag skulle öppna dörren och hon skulle stå där ute och bara le sådär som hon kan. Och mina tårar skulle forsa ner. Hon skulle säga till mig att skärpa mig. Att vi skulle gå in och ha kul.
Dröööööööömvärld. Men ibland kan även drömmar slå in. Och jag tänker inte sluta drömma. För drömmarna håller mig vid liv. Utan dem skulle jag nog inte kunna vara så glad som jag ändå är. Då skulle jag nog ligga nere på botten fortfarande och knappt kunna andas. För i underjorden finns inte syre. Där dödar svavelgaserna. Och jag vägrar dödas av dem. Därför drömmer jag, drömmer så jag kan sväva bort från avgrunden.
Jag är kär i dig Emma Ekström.
Kommentarer
Trackback
