honochhennes

Jag är glad. Så jävla glad.
Igår blev det middag hemma hos Emma. Och det gick bra. Jag vet inte om vi kommer gå från flickvänner, till ex, till bästa vänner direkt. Klart jag saknar min flickvän. Men jag klarar mig utan henne. Jag behöver henne inte för att leva längre. Vilket är ett enormt steg på vägen.
Jag kommer alltid finnas för henne. Men kommer nog aldrig kunna vara den där bästa vännen hon träffar ofta. Fast ja, man vet aldrig vad framtiden väntar.
Just nu är jag glad över att ha det som jag har det. Jag prioriterar mina vänner igen och umgås med dem. Jag älskar mina vänner! De är helt underbara. Och jag har så himla många. Det är galet.

Idag så kommer Jennie hit. Ikväll ska jag och Stefan på bio.
Imorgon ska jag träffa Amanda. Ev. Emma också.
På lördag åker jag och Lisa till Sthlm.
På söndag kanske jag ska se till att träffa Ylva.
Det är fullspäckat schema hela tiden! Och det är så skönt. Livet leker!

Nästa vecka får jag lite pengar också! Ska städa hemma hos en 60-åring inför födelsedagsfest. Så kommer ha lite att leva för i alla fall. Soft!

Vem trodde att jag skulle må såhär bra bara 5 veckor efter att jag blivit dumpad? Jag sitter inte och tänker på en massa minnen längre heller. Det finns liksom ingen idé att ens försöka eftersom hon verkligen inte vill ha mig. Och nu har jag verkligen tagit det till mig.
Jag kommer hitta Hon som inte är Emma. Emma kommer om ett tag vara ett minne blott. Ännu ett ex i mängden. Okej, hon är inte en i mängden. Hon var verkligen äkta kärlek. Till skillnad från de andra. Men hon tvingas att läggas på hög hon också.

Nu vill jag leva! I helgen ska det festas och dansas i massor! Ska träffa Sandra då också. Åh, saknar henne som fan!
Livet, livet, livet.