I would kill for you.
Kände att det var dags att skriva av sig lite igen.
Jag har avskärmat mig ganska ordentligt från omvärlden. Har tagit bort min facebook för jag orkar inte bli ledsen hela tiden. Det räcker att jag tänker på Emma nästan hela tiden, jag behöver inte ännu mer påminnelse genom facebook. Jag hade till och med min mobil avstängd i 30 timmar. Tror att jag gjorde folk lite oroliga. Men de borde vetat att jag inte var död om jag tagit bort min fb liksom. Att inget hade hänt.
Jag tror att gårdagen var bra på ett sätt. Jag följde med Linda hem till Paulina på lite fest. Sen gick vi ner på stan, för det var Katrineholmsveckan, så det var öltält och massa människor ute. Jag blev bjuden på en massa cider. Skrattade och hade kul. Sen gick vi på krogen. Där blev jag bjuden på en orgasm och en rosa pantern. Efter att jag druckit upp den där rosa pantern så försvann mitt minne! Jag vet att Linda sa att mamma var arg. Sen åkte vi bil hemåt. Jag mådde riktigt illa. Så när vi kom hem gick jag ut på grönområdet som ligger bakom vårt hus. Tydligen ringde jag Emma, vilket jag inte har något minne av alls. Jag spydde och sen kände jag att jag var tvungen att lägga mig ner en stund. Tydligen hade jag inte kommit in förrän två timmar senare!! Så jag hade alltså legat däckad på gräset så länge. Vem som helst hade ju kunnat se mig eller gjort vad fan som helst!
Vaknade upp i sängen med kläder på och en sko på ena foten. På min mobil stod det; 25 missade samtal.
Jag klev upp och började spy igen.
Och varför tycker jag att allt detta var bra då? Jo, för att det är verkligen så jävla långt ner på botten som man kan komma. Att spy och däcka utomhus. Det går inte att komma längre ner.
Så nu känner jag att det kan bara gå uppåt igen.
Idag är det 3 veckor sen jag hade min fina flickvän. 3 veckor sen jag fick kalla henne för min. I 3 veckor har jag gråtit varje dag. Det är helt jävla sjukt. Jag vill verkligen vänta på henne och ge henne den tid hon behöver. Vi behöver båda hitta oss själva igen, bygga upp vår styrka, för att kunna hitta tillbaka och vara de starkaste vi någonsin kan.
Jag tror fortfarande på henne och mig. Vi skulle nog inte kunna hoppa in i ett förhållande igen nu, men när vi båda är redo så kommer vi veta det.
För alla framtidsdrömmar och tankar handlar om henne. Min vackra, fina Emma. Det finns ingen framtid utan henne. Hon är ALLT jag vill ha.
Pratade med en tjej som heter Linn igår när vi var ute. Hon berättade att hon och hennes pojkvän går i parterapi. Och de har varit tillsammans kanske 6 månader bara.. Deras terapuet säger att det är väldigt stark och modigt av dem att verkligen vilja kämpa så mycket.
Jag önskar att Emma skulle gå med på att gå i terapi med mig också. Inte just nu, men när vi båda är starkare.
För jag vet i mitt hjärta att vi hör ihop.
Det märkte jag häromdagen när vi umgicks hela dagen. Det finns så himla mycket kärlek kvar mellan oss. Men jag förstår att hon är jätterädd!
Jag vill bara fortsätta kunna göra mysiga saker med henne!
Sitta en hel kväll och titta på L word-avsnitt. Somna på en filt i Vasaparken med hennes kropp tätt intill. Gå ut och äta på Grekiska. Ta kvällspromenader i nya delar i Västerås. Åka ut till landet och bara vara vi två. Krypa upp i soffan där och mysa med en kopp te. Leka med Nora tillsammans, skratta och vara glada. Gå på marknaden i höst. Se löven ändra färg tillsammans. Vara ute och fota vackra höstdagar. Ha mysiga varma koftor på oss, gå hand i hand genom stan och andas in frisk höstluft. Ta en picknick på Djäkneberg med varm choklad. Gå ut tillsammans och dansa när Emma äntligen är 18 år. Åka på gaykryssningen tillsammans och bara vara lyckliga och inte svartsjuka. Träffa våra vänner tillsammans. Åka på någon mysig roadtrip. Ta bussen ner till Ullared. Få luta mitt huvud mot hennes axel när vi åker genom Serige.
Skratta, älska, kyssas, le!
Jag vill göra allt med henne! Jag hoppas att hon en dag ser mig igen. För jag har så mycket kärlek att ge henne! Hon är så vacker! Så otroligt jävla vacker.
Emma Ekström. <3
Jag har avskärmat mig ganska ordentligt från omvärlden. Har tagit bort min facebook för jag orkar inte bli ledsen hela tiden. Det räcker att jag tänker på Emma nästan hela tiden, jag behöver inte ännu mer påminnelse genom facebook. Jag hade till och med min mobil avstängd i 30 timmar. Tror att jag gjorde folk lite oroliga. Men de borde vetat att jag inte var död om jag tagit bort min fb liksom. Att inget hade hänt.
Jag tror att gårdagen var bra på ett sätt. Jag följde med Linda hem till Paulina på lite fest. Sen gick vi ner på stan, för det var Katrineholmsveckan, så det var öltält och massa människor ute. Jag blev bjuden på en massa cider. Skrattade och hade kul. Sen gick vi på krogen. Där blev jag bjuden på en orgasm och en rosa pantern. Efter att jag druckit upp den där rosa pantern så försvann mitt minne! Jag vet att Linda sa att mamma var arg. Sen åkte vi bil hemåt. Jag mådde riktigt illa. Så när vi kom hem gick jag ut på grönområdet som ligger bakom vårt hus. Tydligen ringde jag Emma, vilket jag inte har något minne av alls. Jag spydde och sen kände jag att jag var tvungen att lägga mig ner en stund. Tydligen hade jag inte kommit in förrän två timmar senare!! Så jag hade alltså legat däckad på gräset så länge. Vem som helst hade ju kunnat se mig eller gjort vad fan som helst!
Vaknade upp i sängen med kläder på och en sko på ena foten. På min mobil stod det; 25 missade samtal.
Jag klev upp och började spy igen.
Och varför tycker jag att allt detta var bra då? Jo, för att det är verkligen så jävla långt ner på botten som man kan komma. Att spy och däcka utomhus. Det går inte att komma längre ner.
Så nu känner jag att det kan bara gå uppåt igen.
Idag är det 3 veckor sen jag hade min fina flickvän. 3 veckor sen jag fick kalla henne för min. I 3 veckor har jag gråtit varje dag. Det är helt jävla sjukt. Jag vill verkligen vänta på henne och ge henne den tid hon behöver. Vi behöver båda hitta oss själva igen, bygga upp vår styrka, för att kunna hitta tillbaka och vara de starkaste vi någonsin kan.
Jag tror fortfarande på henne och mig. Vi skulle nog inte kunna hoppa in i ett förhållande igen nu, men när vi båda är redo så kommer vi veta det.
För alla framtidsdrömmar och tankar handlar om henne. Min vackra, fina Emma. Det finns ingen framtid utan henne. Hon är ALLT jag vill ha.
Pratade med en tjej som heter Linn igår när vi var ute. Hon berättade att hon och hennes pojkvän går i parterapi. Och de har varit tillsammans kanske 6 månader bara.. Deras terapuet säger att det är väldigt stark och modigt av dem att verkligen vilja kämpa så mycket.
Jag önskar att Emma skulle gå med på att gå i terapi med mig också. Inte just nu, men när vi båda är starkare.
För jag vet i mitt hjärta att vi hör ihop.
Det märkte jag häromdagen när vi umgicks hela dagen. Det finns så himla mycket kärlek kvar mellan oss. Men jag förstår att hon är jätterädd!
Jag vill bara fortsätta kunna göra mysiga saker med henne!
Sitta en hel kväll och titta på L word-avsnitt. Somna på en filt i Vasaparken med hennes kropp tätt intill. Gå ut och äta på Grekiska. Ta kvällspromenader i nya delar i Västerås. Åka ut till landet och bara vara vi två. Krypa upp i soffan där och mysa med en kopp te. Leka med Nora tillsammans, skratta och vara glada. Gå på marknaden i höst. Se löven ändra färg tillsammans. Vara ute och fota vackra höstdagar. Ha mysiga varma koftor på oss, gå hand i hand genom stan och andas in frisk höstluft. Ta en picknick på Djäkneberg med varm choklad. Gå ut tillsammans och dansa när Emma äntligen är 18 år. Åka på gaykryssningen tillsammans och bara vara lyckliga och inte svartsjuka. Träffa våra vänner tillsammans. Åka på någon mysig roadtrip. Ta bussen ner till Ullared. Få luta mitt huvud mot hennes axel när vi åker genom Serige.
Skratta, älska, kyssas, le!
Jag vill göra allt med henne! Jag hoppas att hon en dag ser mig igen. För jag har så mycket kärlek att ge henne! Hon är så vacker! Så otroligt jävla vacker.
Emma Ekström. <3
Kommentarer
Trackback
