Jag är rädd.
Jag måste medge att jag är jävligt rädd just nu. Jag vet varken ut eller in. Jag vet inte vilken väg jag ska välja att gå. Är livrädd för att det ska bli helt åt helvete fel!
Igår besannades mina drömmar i princip. Men jag vet inte om det var försent. Jag har verkligen inte velat något annat än att Emma ska vilja vara med mig igen, och nu frågade hon mig om en dejt. Men jag vet verkligen inte.
Jag har lärt mig att leva utan henne. Och jag är ganska nöjd med att vara singel. Att kunna göra vad jag vill utan att få dåligt samvete. Kunna åka iväg med mina vänner utan att någon vakar över mig.
Mitt och Emmas förhållande var bra ur många avseenden. Men det går inte att sticka under stolen med att vi hade det väldigt dåligt vissa gånger också. Om vi nu skulle börja ses på det sättet igen, skulle det inte bara göra så vi hamnade i samma spår igen? Och faktum är att hon verkligen sårade mig riktigt ordentligt när hon gjorde slut. För det första gjorde hon det via sms, sen sa hon att hon egentligen ville göra slut efter en månad, att jag bara fick de andra nio som bonus och borde vara glad över det. Under pride ringde hon mig full och sa att hon fan skulle hångla med vem hon ville och inte skulle bry sig om jag blev sårad.
Jag har tagit jävligt mycket skit av henne, men ville hela tiden ha henne och trånade verkligen efter henne. När vi var tillsammans så fick jag inte söka de jobb jag ville, då blev hon hysterisk. Jag ville söka jobb på ett kryssningsfartyg, men hon blev galen eftersom det innebar att jag skulle vara borta två veckor i månaden.
Hon har hindrat mig i så himla mycket. Men samtidigt hjälpt mig i mycket också. Hon har funnits där när jag har behövt henne.
Jag älskar verkligen henne. Men jag ser inte vår framtid lika tydligt liksom. Hon ville att jag skulle gå vidare. Så nu efter mycket om och men har jag accepterat och respekterat att jag inte får henne igen. Mina tankar har liksom gått vidare. Och så händer detta!
Jag vill inte göra fel. Om jag säger nej till henne så kanske jag begår mitt livs största misstag. Då kan jag inte ångra mig. Men om jag säger ja så kanske vi bara blir sårade igen, och jag måste börja om från noll.
Jag har verkligen blivit så himla mycket starkare nu! Jag måste tänka på mig själv. Jag kan inte låta kärleken styra över förståndet.
Men samtidigt så slår mitt hjärta för Emma.
Fan.. Blir helt förvirrad.
Varför gör hon såhär mot mig?
Igår besannades mina drömmar i princip. Men jag vet inte om det var försent. Jag har verkligen inte velat något annat än att Emma ska vilja vara med mig igen, och nu frågade hon mig om en dejt. Men jag vet verkligen inte.
Jag har lärt mig att leva utan henne. Och jag är ganska nöjd med att vara singel. Att kunna göra vad jag vill utan att få dåligt samvete. Kunna åka iväg med mina vänner utan att någon vakar över mig.
Mitt och Emmas förhållande var bra ur många avseenden. Men det går inte att sticka under stolen med att vi hade det väldigt dåligt vissa gånger också. Om vi nu skulle börja ses på det sättet igen, skulle det inte bara göra så vi hamnade i samma spår igen? Och faktum är att hon verkligen sårade mig riktigt ordentligt när hon gjorde slut. För det första gjorde hon det via sms, sen sa hon att hon egentligen ville göra slut efter en månad, att jag bara fick de andra nio som bonus och borde vara glad över det. Under pride ringde hon mig full och sa att hon fan skulle hångla med vem hon ville och inte skulle bry sig om jag blev sårad.
Jag har tagit jävligt mycket skit av henne, men ville hela tiden ha henne och trånade verkligen efter henne. När vi var tillsammans så fick jag inte söka de jobb jag ville, då blev hon hysterisk. Jag ville söka jobb på ett kryssningsfartyg, men hon blev galen eftersom det innebar att jag skulle vara borta två veckor i månaden.
Hon har hindrat mig i så himla mycket. Men samtidigt hjälpt mig i mycket också. Hon har funnits där när jag har behövt henne.
Jag älskar verkligen henne. Men jag ser inte vår framtid lika tydligt liksom. Hon ville att jag skulle gå vidare. Så nu efter mycket om och men har jag accepterat och respekterat att jag inte får henne igen. Mina tankar har liksom gått vidare. Och så händer detta!
Jag vill inte göra fel. Om jag säger nej till henne så kanske jag begår mitt livs största misstag. Då kan jag inte ångra mig. Men om jag säger ja så kanske vi bara blir sårade igen, och jag måste börja om från noll.
Jag har verkligen blivit så himla mycket starkare nu! Jag måste tänka på mig själv. Jag kan inte låta kärleken styra över förståndet.
Men samtidigt så slår mitt hjärta för Emma.
Fan.. Blir helt förvirrad.
Varför gör hon såhär mot mig?
Kommentarer
Trackback
