Oh happy day!

Mycket, mycket troligt så blir jag sambo igen!
Ska iväg och titta på en jättefin lägenhet nu i veckan. Den är verkligen totalt lovely.
Känns som att livet sakta, men säkert börjar ordna upp sig igen. Bitarna faller liksom på plats och jag är omgiven av kärlek. Fast jag ibland har svårt att se det. Jag ska öppna ögonen och titta på dem som står runt omkring mig.
För de finns. Och de är de bästa människorna i världen!
Jag har inte tänkt så överdrivet mycket på Emma sen jag hade min breakdown i.. lördags. Har tänk att jag hoppas hon har det bra. Men jag vet att jag måste sluta drömma.
Det finns antagligen någon annan där ute som jag ska älska och värdesätta. Emma lärde mig vad kärlek verkligen innebär. Att det inte går att ta hela tiden. Man måste ge av sig själv och våga rasera sina murar. Man måste släppa in en annan människa till 100% och låta sig bli älskad. Jag vill ge mig själv till en annan människa helt och hållet. Jag vill visa den personen hela världen! Emma vill inte vara den personen. Så jag ska inte tvinga henne att vara det heller.
Det finns någon fin och underbar tjej där ute för mig. Kanske känner jag redan personen, kanske är det någon som bara dyker upp helt plötsligt. Hur som helst så längtar jag efter att få ge kärlek igen. Ge all kärlek jag har ovilkorligt.
Jag är en bra människa, innerst inne. Jag har bara glömt bort det. Nu minns jag. Och vet. Jag vet att jag inte behöver bete mig dåligt för att skydda mig själv. 
Jag vill hitta henne, sen åka till ett varmt land och bara njuta av livet. Vill gå på en sandstrand på kvällen, känna sanden under fötterna som fortfarande är het av solen, hålla min hand i en fin flickas hand. Le blygt och titta upp på stjärnorna och känna att vi har hela världen runt oss. 
Du kommer dyka upp en dag. Min framtida fru. Den dagen ska jag lämna tillbaka Emmas tavla till henne. 

(Du kommer alltid vara en del av mig. Men jag behöver dig inte för att vara hel. För jag är Frida. Jag existerar, lever, finns och kan älska utan dig. Tack för att du gjorde mig stark och fick mig att inse vem jag vill vara.)

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0