honochhennes

Klockan är snart 3 på natten och jag kan verkligen inte sova. Det var längesen som det kändes såhär. Men det kom upp en massa gamla grejer i mitt huvud.
Jag vet inte varför, men började tänka på Svante. Bilden på bilen, hur ihoptryckt och sönderbränd den var. Han och hans kompis hade krockat in i ett träd, klämts fast i bilen som sedan fattade eld. De brann till döds. Kan ni tänka er ett värre öde?
I denna natt finns han i mina tankar. Tänker på Cissi, hans flickvän. Hur det måste känts för henne. Att få beskedet.
Förr eller senare så lämnar våra nära och kära oss. Döden finns ständigt bakom hörnet. Men ändå är det så lätt att glömma bort. Att känna sig odödlig. På gott och ont.
Jag vet, sånahär tankar borde man väl inte ha så sent på natten? Det är inte bra. Men det är på natten som jag tänker mest. Och klarast. Under dagarna är det så mycket annat som tar upp tiden. Sen när natten kommer. Finns inga måsten. Då rensas allt onödigt ur huvudet och klarheten når mig.
Jag undrar om människan varit ett nattdjur för länge, längesen. Visserligen finns det väl inget som tyder på det. Men det är ju så många nu för tiden som trivs bättre med att vara vaken på nätterna. Det måste ju komma från något..

Nej, jag borde försöka sova. Men är så jäkla klar i huvudet att det inte går.
Tror jag ska titta vidare på OTH som jag började med förut. Så får jag se om jag somnar efter det!