Till er.
Tänkte att jag kanske skulle skriva ett inlägg som ni alla kan läsa. Blir lite tråkigt att bara se lösenordsskyddat hela tiden.
Det är konstigt hur lite sömn jag behöver egentligen. Känner mig som människa just nu. Ändå har jag inte sovit speciellt mycket. Somnade imorse och vaknade imorse, utvilad. Sick.
Jag försöker peppa mig inför pride nu. Det kommer bli kul, trots allt. Jag ska omge mig med vänner och låta dem fylla mig med helium så jag lättar lite från marken. Livet blir vad man gör det till. Och jag måste göra det till det bästa jag kan!
Imorgon ska jag jobba från klockan 09. Så då kommer jag antagligen ha fullt upp hela dagen.
Någon dag i veckan ska jag umgås med LM och sova hos henne.
Kommer ev. ringa in sjuk på torsdag och åka till Söderhamn eller Vingåker.
På lördag kommer Sofie och Lovisa hit. Förhoppningsvis kommer Stefan tillbaka till Västerås också!
Söndagen kommer bestå av flyttstäd nere på stan hela dagen. För att sen ta en fika med Sara och snacka massa skit.
Jag tror att jag kommer klara den här veckan. Jag får helt enkelt ta en dag i taget.
Längtar jättemycket tills Chokko kommer tillbaka från Malta också!
Det finns så många jag verkligen vill tacka! Som hjälper mig att ta mig igenom det här. Underbara människor!
Stort tack till min familj som alltid står bakom mig oavsett vad! Ett supertack till Jessica som skickade världens finaste sms till mig. Tack till Betty som sovit här två nätter och försökt få mig att tänka på annat. Tack till Naemi, Andreas, Chokko, Jenny, Monika, August, Suzze, Sophia. Alla ni som jag vet stöttar och tänker på mig.
Tack till S för det långa samtalet igår och för att du checkade av imorse också.
Stort tack till Ylva också för ditt medlidande och snälla ord.
Och ett supertack till Stefan som trots att vi inte känt varandra alls länge vet precis vad du ska säga!
Om jag glömt någon så ska ni veta att jag tackar er också. Utan mina vänner och min familj vore jag inget. Ni är verkligen mina räddande änglar.
Jag måste försöka äta något nu. Men jag mår så illa hela tiden att det är svårt att få i sig något. Ska åtminstone försöka dricka lite te, får lägga i lite socker så jag får i mig näring.
Efter det blir det en promenad. Det är skönt för både kropp och sinne.
Jag minns inte senaste jag duschade, så efter promenaden ska jag försöka ta en dusch också. Men till och med såna småsaker blir svåra och jobbiga för mig.
Min ork räcker så långt som till promenad, titta på Gossip girl, krama Jerrod och lyssna på musik.
Nu vore det perfekt att ta upp diktskrivandet igen. Jag har alltid en enormt flödande hjärna när jag mår som sämst. Så ska väl utnyttja mitt dåliga mående till något bra.
Jag hoppas att ni inom ett par veckor ska få se en skymt av den glada och roliga Frida igen. Hon finns här inom mig. Men hon ligger dessvärre på uppvak efter att nästan ha drunknat i mina tårar.
Men hon kommer tillbaka. Det måste bara få ta sin tid.
(I'll be back.)
Det är konstigt hur lite sömn jag behöver egentligen. Känner mig som människa just nu. Ändå har jag inte sovit speciellt mycket. Somnade imorse och vaknade imorse, utvilad. Sick.
Jag försöker peppa mig inför pride nu. Det kommer bli kul, trots allt. Jag ska omge mig med vänner och låta dem fylla mig med helium så jag lättar lite från marken. Livet blir vad man gör det till. Och jag måste göra det till det bästa jag kan!
Imorgon ska jag jobba från klockan 09. Så då kommer jag antagligen ha fullt upp hela dagen.
Någon dag i veckan ska jag umgås med LM och sova hos henne.
Kommer ev. ringa in sjuk på torsdag och åka till Söderhamn eller Vingåker.
På lördag kommer Sofie och Lovisa hit. Förhoppningsvis kommer Stefan tillbaka till Västerås också!
Söndagen kommer bestå av flyttstäd nere på stan hela dagen. För att sen ta en fika med Sara och snacka massa skit.
Jag tror att jag kommer klara den här veckan. Jag får helt enkelt ta en dag i taget.
Längtar jättemycket tills Chokko kommer tillbaka från Malta också!
Det finns så många jag verkligen vill tacka! Som hjälper mig att ta mig igenom det här. Underbara människor!
Stort tack till min familj som alltid står bakom mig oavsett vad! Ett supertack till Jessica som skickade världens finaste sms till mig. Tack till Betty som sovit här två nätter och försökt få mig att tänka på annat. Tack till Naemi, Andreas, Chokko, Jenny, Monika, August, Suzze, Sophia. Alla ni som jag vet stöttar och tänker på mig.
Tack till S för det långa samtalet igår och för att du checkade av imorse också.
Stort tack till Ylva också för ditt medlidande och snälla ord.
Och ett supertack till Stefan som trots att vi inte känt varandra alls länge vet precis vad du ska säga!
Om jag glömt någon så ska ni veta att jag tackar er också. Utan mina vänner och min familj vore jag inget. Ni är verkligen mina räddande änglar.
Jag måste försöka äta något nu. Men jag mår så illa hela tiden att det är svårt att få i sig något. Ska åtminstone försöka dricka lite te, får lägga i lite socker så jag får i mig näring.
Efter det blir det en promenad. Det är skönt för både kropp och sinne.
Jag minns inte senaste jag duschade, så efter promenaden ska jag försöka ta en dusch också. Men till och med såna småsaker blir svåra och jobbiga för mig.
Min ork räcker så långt som till promenad, titta på Gossip girl, krama Jerrod och lyssna på musik.
Nu vore det perfekt att ta upp diktskrivandet igen. Jag har alltid en enormt flödande hjärna när jag mår som sämst. Så ska väl utnyttja mitt dåliga mående till något bra.
Jag hoppas att ni inom ett par veckor ska få se en skymt av den glada och roliga Frida igen. Hon finns här inom mig. Men hon ligger dessvärre på uppvak efter att nästan ha drunknat i mina tårar.
Men hon kommer tillbaka. Det måste bara få ta sin tid.
(I'll be back.)
Kommentarer
Trackback
