honochhennes

Sitter här och tänker på hur saker och ting i livet kan bli. Det sägs ju att man ska leva och inte ångra något.
Men det finns en hel del saker som jag ångrar. Och människor jag ångrar att jag inte kämpat mer för!
De senaste dagarna har varit en enda stor saknad och längtan.
Jag vet att det är något som fattas mig. För jag känner mig verkligen inte hel.
När jag flyttade ifrån Sundsvall så lämnade jag kvar en stor del av mig själv där. Människor där som lärt känna mig för den jag verkligen är. Människor som etsat sig in i mitt hjärtat och byggt fina små bon där inne.
Nu är mitt hjärta nästintill obebott.
Den enda människan som verkligen tagit en plats här i Västerås, det är Chokko. Hon har visat mig vänskap igen. Och det är jag verkligen tacksam över!
Annars är det väl mest bekantskaper. Människor som jag festar med.
Känner att det är så svårt just nu också. Känner mig så otoligt låst.
Saknar det där fria livet! Bo själv i min egen lägenhet där jag styr hur Jag vill ha det. Kunna göra vad jag vill utan att ha någon som frågar vart jag ska.
En person sa till mig idag att hon känner sig fri. Det fick mig att fundera på om jag känner mig fri eller inte. Jag känner mig nog ganska fängslad. Som att livet flyger förbi och jag sitter fast.

Jag behöver en förändring. Vill ta kontroll över MITT liv igen. Leva så som jag alltid har tänkt. För detta är inte riktigt mitt liv.

(Såhär gaalen blir jag! Haha.)