honochhennes

Helt seriöst. Hur klen är jag? Skulle hälla ur några flaskor ramlösa. Vad händer då? Jo jag började gråta.. Kom att tänka på att jag och Emma aldrig mer kommer storhandla tillsammans igen. Vi kommer aldrig mer släpa en massa varor på bussen. Inte köpa litervis med ramlösa och massa hela kycklingar.
Jag minns en gång när vi gick till och från Hälla. Vi var helt slut när vi gick hemåt. Det var tungt, kallt och det regnade massor! Jag saknar vardagslivet med henne.
Planera middagar, städa, vänta på henne när hon kommer hem från skolan, prata, skratta, somna bredvid henne på kvällen.
Det kommer nog ta lång tid innan jag kan acceptera allt. Även fast det ibland verkar som att jag bara kan gå vidare hur enkelt som helst. Men när till och med småsaker kan få mig att brista ut i gråt så inser jag ju att det inte alls är okej än. Jag är fortfarande kär i henne. Och jag skulle inte tveka om hon ville vara med mig igen. Mina känslor är starka. Och jag saknar inte att bara ha någon. För att bara ha någon det är inte svårt. Jag saknar att just ha Emma. Vi är två starka viljor som gärna krockar. Vi är en vulkan och en tornado. Men i slutet brukar det bli okej ändå.
Men jag måste flyga med mina egna vingar nu, lätta från marken och känna att jag kan, ensam. Utan henne.