Jag kan inte, fast jag vill, mer än allt. Orken tar slut.
"Jag kan inte andas längre, för du har tagit det sista av mitt syre."
Det finns ingen värre känsla än den känslan som infinner sig när man känner att man verkligen gör allt, att man är sitt bästa jag, att man kämpar, hoppas, tror, älskar, ja allt som man bör göra. Men det är inte nog.
Frustrationen är outhärdlig. Det känns som att jag inte kan andas längre.
Jag kan verkligen inte göra mer än det jag gjort. Känner mig som en osynlig ande som viftar med händerna, men det syns inte.
Jag ger upp. För jag orkar inte vifta med mina osynliga händer i oändlighet, tillslut blir jag alldeles för trött.
Förr eller senare är det bara.. slut..
Det finns ingen värre känsla än den känslan som infinner sig när man känner att man verkligen gör allt, att man är sitt bästa jag, att man kämpar, hoppas, tror, älskar, ja allt som man bör göra. Men det är inte nog.
Frustrationen är outhärdlig. Det känns som att jag inte kan andas längre.
Jag kan verkligen inte göra mer än det jag gjort. Känner mig som en osynlig ande som viftar med händerna, men det syns inte.
Jag ger upp. För jag orkar inte vifta med mina osynliga händer i oändlighet, tillslut blir jag alldeles för trött.
Förr eller senare är det bara.. slut..
Kommentarer
Trackback
