honochhennes

Jag tar verkligen för givet att människor jag tycker om alltid ska finnas kvar. Att oavsett vad så ska de bara finnas. De ska andas, leva och gå att nås när det behövs. Men det går inte att ta såna saker för givet. Människor försvinner, vare sig man vill det eller inte. Vissa gör det medvetet medan andra har oturen att ryckas ifrån oss för tidigt. Det går aldrig att förutspå någonting. Och man ska alltid vara rädd om de människor man har runt omkring sig. Uppskatta dem för deras kvalitéer, fel och brister.

Jag känner att jag borde ta till vara på min lediga tid ännu bättre. Umgås med de personer som jag verkligen värdesätter. Vilket är väldigt många. Det är många som har en plats i mitt hjärta. Jag kanske inte alltid är så bra på att visa hur mycket mina vänner och min familj betyder för mig. Jag försöker i alla fall. Men jag ska försöka ännu bättre. Jag minns hur glad jag blev i början på sommaren när jag gick från sambo till singel, det var så många som hörde av sig och visade att de fanns för mig. Personer som jag allra minst anade skulle höra av sig.

Jag är glad över att det finns personer jag skulle kunna ringa mitt i natten om det skulle behövas. Min mamma skulle aldrig tveka att sätta sig i bilen och köra gasen i botten om det verkligen var panik. Jag har vänner som säkerligen skulle kunna gå över eld och vatten för mig. Jag har många vänner jag skulle göra det för i alla fall.

Det är roligt att ha vänner i olika städer. Men ibland känns det lite jobbigt. Det är inte så att man åker till Borlänge, Timmele, Söderhamn, Sundsvall eller Kalmar över en fika direkt..

 

Det jag ville säga med detta är i korta drag; Ta ingen för given. Plötsligt försvinner de. Och då är det försent.