honochhennes

Sitter och kikar igenom gamla bilder. Tänk vad mycket man varit med om. Så mycket som hänt. Så många kärlekar man haft. Fastnade bland alla puss-bilder på mig och ex. Jag är en sån person som aldrig raderar något. Jag har till och med haft svårt att radera sms. Nu är det dock lättare. Jag har mina viktigaste minnen i mitt huvud. Men bilderna vill jag gärna ha kvar. Fast jag inte brukar titta på dem. Som bilderna på mig och mitt ex från 2006, idag var första gången jag tittat på dem sen dess tror jag. Jag går inte tillbaka och saknar. För det som har varit, ja det har varit och det är inget som jag vill ska komma tillbaka. Jag har både bra och dåliga minnen. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv under dessa år. Dels att aldrig någonsin gå in i ett nytt förhållande om jag har känslor kvar för ett ex. Vilket varit mitt upprepade misstag i princip varje gång. Det har medfört mycket negativitet i nya förhållandet. Men, nu vet jag bättre. Det krävdes bara x antal gånger innan jag skulle inse det.

Jag hoppas att jag vuxit som person också. Allt som händer medför en lärdom, på gott och ont.

Jag vill att alla mina ex ska veta att jag aldrig kommer sluta älska dem i alla fall. För jag är sån. Har jag en gång älskat någon, då finns den kvar i mitt hjärta, oavsett hur lång tid det var sen man sågs. Skulle någon mot förmodan ringa mig och be om hjälp, då skulle jag ställa upp, om jag kunde. Jag är nog en väldigt snäll människa på så sätt.

Efter allt  som varit så kan jag vara så himla glad, det är konstigt egentligen. Förhållandemässigt har jag haft en riktig berg- och dalbana i 7 år. Jag har skrattat, gråtit, skrikit, älskat, njutit, spytt, sprungit. Det har varit ett riktigt hallå.

Jag kom ut som gay när jag var 18 år. Nu är jag 25 år. Och det känns som att jag gjort det där galna som man ska göra. Playat runt, haft mina förhållanden, varit otrogen (inte för att man SKA det kanske, men det är en lärdom i det också), jag har gett och fått kärlek, har flyttat runt en jäkla massa. Jag har liksom gjort allt det där oseriösa som man någon gång ska göra. När man är ung så bör man väl testa sina vingar och flyga runt en hel del. Mina vingar har många gånger inte burit mig, då har jag fallit hårt, men har alltid lyckats ta mig upp igen.

Nu känner jag att jag är trött på detta omkringflaxande. Jag vill inte hoppa runt. Jag vill ha stabilitet. Kanske finns hon redan i mitt liv, hon jag ska bygga det där stabila med, eller så väntar hon där ute. Det återstår att se. Men idiot-Frida ska ni inte se mer. Henne kan vi begrava under en sten någonstans i de djupaste norrländska skogarna.

 

Nu vill jag älska fullt ut. Ge mer än jag tar. Låta blicken vila på en och samma person. Den är trött på evigt flackande.

 

2006-2007