honochhennes

Idag är det den 16:e. Det omtalade månadsdagen. En kniv genom mitt bröst? Ja..
Tänker så himla mycket. Tankarna far runt som en jävla duracell kanin. Fram och tillbaka tänker jag.
Tänker på att jag måste ta mig framåt, men jag har ingen aning om hur.
Jag har ingen aning om hur jag lever utan den människan som ger mitt liv så otroligt mycket mening. Hon som gör mitt hjärta alldeles varmt och fyllt av kärlek.
Vad tusan gör man när man ytterst ofrivilligt blir dumpad?

Idag har jag känt mig som en ännu värre zombie. Kunde knappt sova i natt. Så jag vet inte vilken energireserv jag lyckats ta energi från idag. Tagit mig igenom dagen har jag i alla fall. Men nöd och näppe.
Jag vet inte vad jag ska längta till längre. Förut längtade jag alltid efter att få komma hem. Hem till mig och Lisa. Fixa lite i lägenheten för att sedan kolla vl och räkna ner minuterna tills hon kom hem.
Jag saknar hela hennes närvaro så sjukt mycket.
Vad ska jag längta efter nu? Vad ska jag kämpa för och jobba för?
Det är inte ens värt att tjäna en massa pengar om jag inte har min fina tjej att skämma bort.
Hade så mycket planerat inför sommaren, så många överraskningar som jag tänkt ut.
Antar att jag kommer få avboka hotell Utter..
Fan vad livet suger!! På riktigt.
Hur kunde jag tro att jag skulle bli förlåten för mina synder och att vi hade ett underbart liv framför oss?
Hur kunde jag ens inbilla mig det.
Jag borde bara ha berättat allt om mitt liv för längesen.. Men det är fan inte enkelt. Det är inget som man gör hur som helst.

Det jag ångrar mest av allt i hela världen, det är att jag borde sagt upp kontakten med Emma för läääängesen.
Jag kan inte förstår hur jag inte kunde inse det. Hur fan kunde jag tro att jag kunde vara vän med mitt ex.
Hur kunde jag ge så mycket av mig själv och finnas där för henne hela tiden? Men det är min destruktiva sida. Det är nått med mig och människor som tar all min energi. Jag låter dem snärja in mig i sitt nät.
Aldrig mer säger jag. Aldrig mer Emma Ekström.

Om det är något jag ska lägga min energi på så är det att bevisa för Lisa hur mycket kärlek jag bär i mitt hjärta för henne. Visa att jag bryr mig om henne och ingen annan. Ingen är viktigar.
När hon ser på mig så ryser jag, jag känner kärlek och styrka.
När hon kysser mig så vill jag bara stanna i det ögonblicket för alltid.
När hon håller min hand så vill jag bara skrika hur lycklig jag är.
När hon ler mot mig så brinner mitt hjärta.

Jag saknar allt! Från små till stora saker!
Att gå på bio och bara fly verkligheten för en stund.
Att vara ute och promenera och turfa.
Att åka till Sthlm och gå på konsert.
Att vara bakis tillsammans och svulla varsin kebabtallrik.
Att dela lägenheten tillsammans, planera framtiden och köpa nya saker.
Att ligga och skeda och bara känna trygghet.
Att skratta tillsammans åt dåliga skämt.
Att umgås med vänner tillsammans.
Att åka till Sälen och ha det sjukt mysigt.
Att bara sitta och se någon serle eller skräckfilm och ligga nära.
Att ta en chailatte på stan.
Att åka tåg tillsammans.
Att kyssas.
Att umgås med våra familjer tillsammans.
Att storhandla.
Att festa.
Att bråka och bli sams.
Att leva tillsammans helt enkelt. På vårt vis.
Som Frida och Lisa.

Jag hoppas att hon ska se mig, se hur mycket jag vill.
Och kanske kan hon låta sitt hjärta våga igen.


Men om du inte vågar Lisa, då vågar jag för två.