honochhennes

Idag är det två veckor sen hon lämnade mig. Känns som mycket längre. Minst två månader i alla fall.
Jag känner mig så himla delad. För jag mår bättre nu. Jag har inte gråtit på flera dagar. Antingen är tårarna slut, eller så är jag inte lika ledsen längre. Jag vet ju att livet måste gå vidare vare sig man vill det eller inte.
Jag hade nog varit mer ledsen om det inte fanns en tredje part med i det hela. För det känns som att det börjar gå upp för mig att hon faktiskt vill se vart det leder med henne. Hon "pratar" ju med henne nu, som hon säger.
Så vad kan jag göra egentligen? Jag kan inte stå här och kämpa och slåss för någon som stängt sitt hjärta för mig och faktiskt vill se vad det leder till med den andra personen. Lika bra att jag vänjer mig så fort som möjligt. För snart är det sommar och semester, de kommer ses oftare. Och vem vet vad som händer.
Så jag lämnar detta för stunden. Ingen idé att gråta och lägga ner en massa energi på en person som faktiskt sagt att hon inte är kär i mig.
Hon ska ju faktiskt flytta i helgen. Det är bevis nog.

Och jag tänker må bra! Jag har så mycket bra just nu. Jobbet går bättre och jag trivs faktiskt.
Mina vänner är helt underbara och ger mig så otroligt myckt energi. Jag ser fram emot sena sommarkvällar med grill och fest.
Min familj stöttar mig i alla lägen och jag älskar dem. Ser fram emot den där trippen med mamma och pappa upp till Sundsvall i sommar.

Klart mitt hjärta kommer slå för henne, länge. Men det går att stänga av.