honochhennes

Försöker att peppa mig själv så jäkla mycket jag bara kan.
Vissa stunder känns det som att det kommer gå bra, som att energin bara strömmar genom mig.
Sen sätter jag mig ner, ser hennes bild på facebook och tankarna kommer över mig ännu en gång.

Igår hade jag en bra kväll. Inte en av de bästa. Men den var bra. Träffade nytt folk. Trevligt folk.
Blev en hel del jobbsnack. Kul att snacka med någon som har lite erfarenhet av det där jobbet.
Förfesten var riktigt trevlig faktiskt. Sen drog vi ner på stan i världens coolaste taxi! Det var discolampor i golvet som blinkade och längst fram fanns en ipad där man kunde välja vilken musik man ville lyssna på. Snacka om att man blev taggad i taxi-resan ner.
Väl på krogen var det rätt lite folk tyckte jag. Eller lite kanske det inte var, men färre än vad det brukar.
Träffade skönt folk där inne i alla fall.
Vid halv 2 började jag känna mig lite opepp. Så jag och Betty drog och delade på en kebabtallrik på BC.

Idag försöker jag peppa mig själv. Det går bra i vågor. Vädret är ju bra. Jag vill göra nått kul. Men känns som att alla bara är bakis och opepp. Så då blir jag det också. Vad ska jag hitta på själv liksom?

Och jag saknar verkligen Lisa så det gör ont att andas. Vet inte hur i helvete jag ska vänja mig vid att sova utan henne. Varje gång jag går och lägger mig så får jag verkligen en klump i magen. Jag lägger mig med ryggen mot hennes sida av sängen, så blundar jag och hoppas och önskar att allt bara är en mardröm. Att när jag vänder mig om så ligger hon där och ler och tittar på mig med sina vackra ögon. Men jag blir lika besviken varje gång. För när jag vänder mig om så ekar bara tomhet. Täcket ligger det lika orört som det gjort i över en vecka nu..
Hur vänjer man sig utan liv och rörelse? Hennes doft börjar försvinna bort från allt i lägenheten nu.
Letade nyss fram en av hennes skjortor ut tvättkorgen. Hennes doft.. Saknar henne så jävla mycket!! 
Jag är så jävla kär i min fina Lisa.
Det gör bara ont hela tiden.
Ont att tänka på vad som händer i Göteborg. Att vad som än händer där så kan jag inte göra något åt det. Jag är helt jävla maktlös.

Jag minns efter julhelgen. När jag egentligen hade köpt en biljett för att åka hem på annandagen. Men så bestämde jag mig för att överraska Lisa och komma hem en dag tidigare. Jag visste vart hon skulle vara på fest och så. Åkte dit och klev in genom dörren. Jag har aldrig sett någon tappa hakan så som då. Att få göra henne så glad, det värmde i mitt hjärta. Att få ge henne kärlek och visa att jag kan göra saker för henne också.
Varje dag hoppas jag att nått liknande ska hända mig. Att hon ska inse vart hennes hjärta befinner sig. Att hon bara dyker upp helt plötsligt. Att hon står där som en av de vackraste änglar.
Då skulle min lycka inte ens kunna beskrivas med ord.
Jag tror aldrig jag bett för något lika mycket som nu. Aldrig velat något såhär mycket.
Att kärleken bara ska infinna sig i hennes hjärta igen.
Att hon vågar se mig. Jag är här. Jag vill allt det bästa för henne och oss.

Det är så mycket som jag vill ta med henne på. Så många äventyr och så mycket kul.
Jag vill inte bara ha vardagen, även fast den är helt underbar den också.
Men jag vill få visa henne hur jäkla mycket hon betyder för mig.
Jag vill få chansen att bara bjuda henne på en fin restaurang. Vi har pratat så många gånger om olika restauanger i Västerås som vi vill äta på.
Jag vill ta ett tåg och bara åka bort. Åka till en ny stad. Övernatta där och upptäcka allt som finns att upptäcka.
Jag vill gå hand i hand med henne genom Stockholms gator i pride paraden.
Jag vill åka utomlands i höst. Bo på ett mysigt hotell. Vakna upp tätt intill av att solen skiner in på oss. Beställa upp jordgubbar och nybakt bröd. Sitta där på sängen insvepta i vita lakan. Titta på varandra och le. Sen gå ut från hotellet och vandra runt bland små gator. Skratta tillsammans. Köpa roliga sovernier på marknad. Ligga vid havet på en filt och sola. Höra vågorna slå mot stranden. Andas in frisk luft och känna den där känslan av att veta att man är precis på rätt plats, att det är exakt där man vill vara. Gå till en restaurang och äta exotisk mat och se solen gå ner i havet.
Jag vill gå på konsert med henne och se henne vara i extas. Se henne lycklig och taggad.
Jag vill göra henne lycklig.
Det är så otroligt många sidor av mig själv som jag inte hunnit visa för henne än, för jag har varit så instängd i mig själv.
Aldrig mer skulle jag vara det. Om jag fick chansen igen så skulle jag ta den fullt ut.
Utan att gå till överdrift så skulle jag visa hur det faktiskt känns att vara riktigt jävla älskad.
För det är vad hon är. Hon är så himla älskad av mig. Jag önskar att hon bara kunde känna det.
Jag vet att jag ibland varit så dålig på att visa det. Jag har låtit mina egna känslor till mig själv gått före. Ibland har jag vänt henne ryggen när hon visat ömhet.
Jag skulle aldrig göra det igen. Om jag hade hennes läppar mot mina igen så skulle jag aldrig sluta kyssa dem.
Jag skulle aldrig släppa taget om henne. Jag skulle aldrig sluta röra vid hennes kropp. Jag skulle aldrig sluta få henne att må bra.

Jag vet att risken är stor att jag förlorat henne till Göteborg. Att hon insett att det finns andra människor där ute. Jag vet mycket väl att det finns många andra. Jag vet att det finns andra som kan få henne att skratta och le. Jag bara önskar att hon kan tänka sig de människorna som vänner. Och mig som sin flickvän.
Jag skulle aldrig någonsin svika henne igen, jag vet att jag har alla människors ögon på mig också. Jag vet att jag har mycket att leva upp till, mycket att bevisa.

Men saken är den att det är inte ens svårt. Det skulle inte vara svårt att vara bra mot henne. Det är bara jag som gjort det svårt tidigare.
Nu vill jag bara älska. Jag vill bara älska henne från djupet av mitt hjärta och visa henne hela världen hand i hand med mig.

Jag vill föda hennes barn, skaffa hund, hus, bil.
Jag vill stå framme vid altaret och svära henne evig trohet.
Jag kommer att älska henne i nöd och lust. I sjukdom och hälsa.
Kommer älska henne så länge mitt hjärta slår.

För Lisa, om du läser det här;

Du är den vackraste människan jag någonsin har träffat. Det finns absolut ingen som ens kan jämföra sig med dig. Det finns ingen som jag har älskat såhär mycket som jag älskar dig.
Det finns ingen som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för om, om, om, om och om igen.
När jag ser på dig så ser jag kärlek. Jag ser min framtida fru, i dina ögon så ser jag våra barn, jag ser henne som jag vill åldras med. Som jag vill dela alla livets stormar med.
Alla positiva ord i världen, de beskriver dig.
Jag vill att du ska vara min livspartner. För det är vad jag ser dig som.
Jag behöver inga spel, ingen spänning med andra, inga kryptiska ord eller meningar.
Jag vill bara ha ärlighet och ge dig detsamma.
Jag har fått nog av all jävla skit.
Snart fyller jag 25 år. Jag har fått nog av att leka runt och inte våga leva mitt liv.

Nu vill jag leva mitt liv till fullo, så som jag vill ha det. Ett liv som innehåller äventyr, kärlek, styrka, vänskap, vardag, framtid och lycka.

Jag vill ha det livet med dig Lisa. Nu och för evigt.

Jag älskar dig, mer än ord kan beskriva.