honochhennes

Jag har vetat att Lisa ska åka till sin "nya brud" i Gbg om två veckor. Två veckor, 14 dagar. Jag har vetat att det är så lång tid kvar. Jag har känt att jag behöver inte fokusera på det så mycket än. Det enda jag tänkt är att jag måste fixa till nå riktigt ordentligt jag ska göra, och det jag visste att jag skulle göra då var att åka till Sthlm.
Idag smäller bomben över mig att hon åker dit IDAG! Idag......! Jag är inte beredd. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Herre guuud. Mitt inre känns som att det ska sprängas. Jag behöver mer tid.
Det enda jag kommer tänka på hela den här jävla helgen, som btw skulle bli awesome. Men kommer inte bli det längre. Är att hon ligger där med henne.. Ligger och håller om henne och säger hur fin hon är.
Medan jag ligger här ensam i vår säng, i vår lägenhet. Där alla sängkläder doftar Lisa och allt bara är vi.
Hon kommer se in i hennes ögon och säga hur fin hon är. Skratta med henne och göra saker som jag vill göra med Lisa.
Hur fan kunde det bli såhär? Jag har aldrig varit med om detta i hela mitt liv! Att vara kär medan man ser sin kärlek springa till någon annan.

Jag känner mig så jävla dålig! Så jävla äcklig. Så jävla värdelös. Som att jag inte är värd mer än en påse med sopor. Som att jag kastas ut som gårdagens mjölk, fast jag är halvfull och drickbar fortfarande.
Känner mig som den lägsta av människor. Som att jag ligger söndertrampad på marken, och i stället för att räcka mig en hand så fortsätter människor bara traska över mig som att jag vore osynlig.
Den här känslan i magen, jag har aldrig haft den förut. Känslan av att känna sig helt jävla tom. Samtidigt som hjärtat bara vill sprängas sönder.

Jag trodde att jag hade mer tid. Jag trodde att hon ville ha tid. Att hon ville känna efter. Hon kysste mig för tre dagar sen och sa att hon behövde tid ensam för att tänka.
Är det att åka till Göteborg och ligga med en annan tjej? Är det att vara ensam och känna efter?
Jag antar att hur länge jag än väntar på henne och hur mycket jag än försöker så är min lycka slut.

Hur fan hittar jag upp ur det här svarta hålet igen? Vart hittar jag stegen? Jag har ingen jävla aning. Känns som att jag är fast här för alltid. Det finns ingen räddning. Det finns inget som känns värt nått längre.

Igår hade jag en bra dag, men inser snabbt att det inte kommer finnas många såna bra dagar. Det kommer inte bli bra igen. Jag kommer inte må bra igen. För jag är trasig. Om jag trodde att jag var det innan så är det inget mot vad jag är nu. Tanken om hennes läppar mot S läppar. Jag vill spy och fly.

Det gör ont!!! Här!! *Pekar på hjärtat*
Fan. Jag är krossad. Jag är så jävla ledsen.
30 timmar utan tårar. Men nu forsar de ner för mina kinder igen.

Jag kan verkligen inte göra ett skit... Förutom att se henne försvinna bort. Bort från mig.

Träffade henne en snabbis igår vid tågstationen. När hon kom gåendes. Det var som att mitt hjärta stannade. Kände sån lycka i mitt hjärta. Hon är den finaste människan jag vilat mina ögon på. Den absolut bästa. Jag skulle ge allt för henne.

Men ikväll kommer hon möta någon annan vid tåget. Hon kommer ge henne en kram. Gå hem till henne. Krypa ner bredvid henne på kvällen. Ligga under hennes täcke. Kyssa henne. Skeda henne. Hon kommer känna pulsen slå extra. Hon kommer röra vid en annan tjejs kropp. Hon kommer säga fina saker till henne.

Nej, jag vet fan inte hur jag någonsin kommer bli glad igen. Det kommer inte hända.
Allt är förstört nu.
Jag vill inte ens kämpa för mig själv mer...