Rädd..
Fyfan vad rädd jag är just nu..
Tror aldrig någonsin att jag öppnat mitt hjärta såhär mycket. Har suttit i nästan två timmar och skrivit ett brev. I det där brevet finns hela min historia. Våldet, mitt psykiska måeende, alla krossade hjärtan, min brist av kärleken till mig själv osv.
Trodde aldrig att jag skulle våga skriva ner det, eller ens skicka det.
Jag hatar verkligen att lämna mitt hjärta blottat, det är det värsta och läskigaste som finns.
Men jag försöker tänka att det kommer positiva saker ur det. Även om det inte skulle resultera i att jag får min kärlek tillbaka, för det har jag inte räknat med, så finner jag en liten gnutta ro i det. Det ger mig lite extra kraft att våga kämpa när jag äntligen berättat min historia.
Jag kan säga att det är inte alltid enkelt att vara jag. Och jag har tänkt så många gånger att jag ska skriva en bok om mitt liv, om min kamp, min rädsla, mina fall och mina uppgångar.
Kanske skulle jag kunna hjälpa andra att våga släppa ut sina demoner. För jag har insett att inget blir bättre av att bara stänga dem inne.
De sliter sönder insidan med sina långa svarta naglar. Tillslut är det bara sönderrivet kaos där inne. Och förr eller senare så måste man inse att alla förblöder av för stora sår. Det är som att skjuta sig själv i hjärtat, se hur länge du överlever då. (Okej nu låter jag mer psykad än vad jag är. Men bildligt talat bara.)
Fan vad jag älskar att skriva, det finns inget bättre faktiskt. Skulle kunna sitta och bara skriva i timtal.
Men nu släpper jag rädslan för en stund.
Över till något helt annat. Jag tror jag börjar bli sjuk! Har jätteont i halsen och känner mig helt febrig..
Känns inte alls bra. Och jag vägrar sjukanmäla mig från jobbet. Tänker gå oavsett, även fast man inte får gå dit när man är sjuk. Men det så länge jag inte pratar med någon chef eller ansvarig så är det väl lugnt. Ingen som märker om jag går runt där helt febrig, kanske bara mitt ackord dock som sjunker till botten. Ja, ja.
Borde kanske sova lite så jag blir frisk snabbt! <3
Tror aldrig någonsin att jag öppnat mitt hjärta såhär mycket. Har suttit i nästan två timmar och skrivit ett brev. I det där brevet finns hela min historia. Våldet, mitt psykiska måeende, alla krossade hjärtan, min brist av kärleken till mig själv osv.
Trodde aldrig att jag skulle våga skriva ner det, eller ens skicka det.
Jag hatar verkligen att lämna mitt hjärta blottat, det är det värsta och läskigaste som finns.
Men jag försöker tänka att det kommer positiva saker ur det. Även om det inte skulle resultera i att jag får min kärlek tillbaka, för det har jag inte räknat med, så finner jag en liten gnutta ro i det. Det ger mig lite extra kraft att våga kämpa när jag äntligen berättat min historia.
Jag kan säga att det är inte alltid enkelt att vara jag. Och jag har tänkt så många gånger att jag ska skriva en bok om mitt liv, om min kamp, min rädsla, mina fall och mina uppgångar.
Kanske skulle jag kunna hjälpa andra att våga släppa ut sina demoner. För jag har insett att inget blir bättre av att bara stänga dem inne.
De sliter sönder insidan med sina långa svarta naglar. Tillslut är det bara sönderrivet kaos där inne. Och förr eller senare så måste man inse att alla förblöder av för stora sår. Det är som att skjuta sig själv i hjärtat, se hur länge du överlever då. (Okej nu låter jag mer psykad än vad jag är. Men bildligt talat bara.)
Fan vad jag älskar att skriva, det finns inget bättre faktiskt. Skulle kunna sitta och bara skriva i timtal.
Men nu släpper jag rädslan för en stund.
Över till något helt annat. Jag tror jag börjar bli sjuk! Har jätteont i halsen och känner mig helt febrig..
Känns inte alls bra. Och jag vägrar sjukanmäla mig från jobbet. Tänker gå oavsett, även fast man inte får gå dit när man är sjuk. Men det så länge jag inte pratar med någon chef eller ansvarig så är det väl lugnt. Ingen som märker om jag går runt där helt febrig, kanske bara mitt ackord dock som sjunker till botten. Ja, ja.
Borde kanske sova lite så jag blir frisk snabbt! <3
Kommentarer
Postat av: sofiebredell
<3
Trackback
