honochhennes

Lisa verkar vilja att alla vet sanningen om mig.
Okej fine. Jag är inte Guds bästa barn. Jag vet om det själv.
Om nu sanningen verkligen ska ut så.

Jag har varit en sjukt förvirrad människa. Som inte vetat hur jag ska förhålla mig till mig själv i vissa situationer.
När jag träffade Lisa så fanns mina känslor för Emma fortfarande kvar. Jag vet att jag inte borde gått in i ett nytt förhållande så snabbt. Men det är väldigt lätt att vara efterklok. Och när man är kär så är det lätt att agera fel.
Och jag lovar er, man kan vara kär i två personer samtidigt. Det går, tro mig.
Vilket gjorde mitt liv helt upp och ned. Jag hade min trygga och fina Lisa som verkligen gav mig stabilitet och styrka. Samtidigt så hade jag Emma, som jag desperat försökte att bara vara vän med. Känslorna avtog med tiden, men attraktionen var svår att bli av med. Vilket medförde att jag gjorde dumma val. Jag föll in i gamla takter.
Jag har aldrig känt mig speciellt trygg i mig själv. Vilket många gånger fått mig att söka bekräftelse. Fysisk bekräftelse. Så i stället för att komma hem till Lisa en kväll, så stannade jag hos Emma. Jag kände mig som ett svin, som en jävla idiot som borde skjutas. För jag älskade ju Lisa. Kunde inte förstå vad jag höll på med..
Strax efter det så var det dags för kryssning. Jag träffade en kille där. Killar intresserar mig inte på det sättet. Men det är nått som gör att jag bara vill förstöra mig själv. Jag får en destruktiv tanke i mitt huvud. I stället för att ta till rakbladen, som jag gjorde förr. Så tillåter jag en annan människa röra vid mig. Jag tillåter mig själv att falla ner i smutsen. Att känna mig som mitt äckligaste jag.
För i mitt huvud, så är jag inte värd något bättre. Jag är inte värd kärlek eller lycka. Jag kan inte förstå hur en annan människa kan älska mig. Så just i den stunden så tappar jag fotfästet och orkar inte bry mig om mig själv eller min partner.
Efter det har det även varit några incidenter då jag skrivit opassande saker till Emma.

Jag säger det, jag är inte Guds bästa barn. Och jag inser det. Jag vet om det.
Jag vet att jag har sjukt mycket problem att ta tag i. För jag vill vara frisk. Jag vill må bra.
För några veckor sen så insåg jag vad jag höll på att göra. Så jag ville ha en nystart.
Jag och Lisa började kolla efter ny lägenhet, vi köpte ny säng tillsammans. Jag ville att vi skulle börja om.
Jag började bearbeta mig själv angående att avsluta kontakten med Emma, då den bara gjort allt dåligt.
Men jag kom försent.
Jag förstår verkligen att Lisa har tröttnat på att behandlas dåligt. Men i allt detta så har jag gett henne så mycket jag bara kunnat också. Jag har gett henne kärlek. För annars skulle hon inte ha stannat hos mig i nästan 9 månader. Hon hade inte stått vid min sida om hon inte känt kärlek.
Jag har skickat blommor till henne, jag har uppvaktat henne med middagar och tända ljus, jag har hållt hennes hand på stan, jag har kysst henne ömt och visat min närhet. Jag har stolt tagit med henne till min familj och visat upp henne för mina vänner.
Lisa är den underbaraste människan som jag någonsin träffat. Och jag är så ledsen över att hon behövde se mitt destruktiva jag. Att hon skulle bli indragen i mitt icke så sunda levende.

Men det som alltid varit sant och som hållt mig vid liv är kärleken mellan oss. Jag har alltid älskat och varit kär i henne. Men jag har inte alltid älskat mig själv.
Otrohet är i mitt fall inte bristen på kärlek till sin partner, det är bristen på kärlek till sig själv. Det är att inte kunna se sig själv i spegeln och vara glad över den man är.
Jag har varit så lycklig i mitt förhållande, men ibland fallit ner i det svarta hålet på grund av mina tankar om mig själv.
Det finns hundra sätt att utttrycka destuktivitet på. Jag har uttryckt det genom förnedrning till mig själv. Att få mig själv att känna mig ännu sämre.

Ni får tycka vad ni vill om mig. För vad ni än tycker om mig så går det inte att jämföra med hur dålig jag själv tycker att jag är.
Jag har så otroligt mycket kärlek att ge och så många sår jag vill plåstra om. Jag vill göra allt för Lisa. Jag vill gå till psykologen och bearbeta mig själv. Vill komma ut stark på andra sidan.
Och jag vill ha min Lisa bredvid mig genom processen. Att erkänna är första steg till förbättring.
Här är det, svart på vitt. Min bikt. My confession.

Den största sanningen av allt kommer ändå vara att jag älskar Lisa, villkorslöst. Genom eld och vatten.
Jag skulle ge henne allt. Men det viktigaste jag vill ge henne är en bra Frida. En som älskar henne och visar all kärlek som går att visa.

Du är mitt allt!