Över molnen.
Ny text/dikt skriven av mig.
Du fick mina murar att raseras på nytt
Allt jag byggt upp under den här tiden
Med dig kände jag trygghet
Du gav mig hopp och tro om framtiden
På aladdins magiska matta skulle vi flyga långt bort
Det var som att jag kunde andas igen
Jag ville vara så hudnära
Nästan så jag kröp innanför och gick vilse
Med dig skulle jag aldrig trampa snett igen
Du var min sol i ett iskallt land
Jag gav dig det allra dyrbaraste jag hade
Min tillit, mitt hopp och mitt hjärta
Trodde att du alltid skulle förvara det där längst in
I tryggt förvar
Men där de klaraste stjärnorna lyser
Där är det som mörkast
Jag var ett villigt offer som föll för dina ord
Blev som trollbunden av dina vackra ögon
Där det inte var menat att jag skulle gå vilse,
just där försvann jag helt och hållet
Du fick mig att falla på knä framför dig
En hård kram av dig
Med varmt blod som rann längst min ryggrad,
efter kniven som du gång på gång låtit perforera min hud
Långsamt tog du mitt syre
Du stal allt det jag trodde var mitt
I de allra vackraste ting gömmer sig något fult
I dig
Nu är jag över molnen
Där du inte kan nå mig
Attackerad, medicinerad, lobotomerad
Du gick för långt i din framfart
I din jakt på kärleken så glömde du bort vart du slog
Du insåg inte vart det tog
Men jag är lyckligare nu
Att tappa bort sig själv och vandra i ett mörker,
det är ibland det bästa som kan hända
För någonstans finner man alltid ljuset
Jag kommer aldrig ge upp hoppet om kärlek
Någonstans där ute finns Du
Och jag är över molnen
Alltid över molnen
Allt jag byggt upp under den här tiden
Med dig kände jag trygghet
Du gav mig hopp och tro om framtiden
På aladdins magiska matta skulle vi flyga långt bort
Det var som att jag kunde andas igen
Jag ville vara så hudnära
Nästan så jag kröp innanför och gick vilse
Med dig skulle jag aldrig trampa snett igen
Du var min sol i ett iskallt land
Jag gav dig det allra dyrbaraste jag hade
Min tillit, mitt hopp och mitt hjärta
Trodde att du alltid skulle förvara det där längst in
I tryggt förvar
Men där de klaraste stjärnorna lyser
Där är det som mörkast
Jag var ett villigt offer som föll för dina ord
Blev som trollbunden av dina vackra ögon
Där det inte var menat att jag skulle gå vilse,
just där försvann jag helt och hållet
Du fick mig att falla på knä framför dig
En hård kram av dig
Med varmt blod som rann längst min ryggrad,
efter kniven som du gång på gång låtit perforera min hud
Långsamt tog du mitt syre
Du stal allt det jag trodde var mitt
I de allra vackraste ting gömmer sig något fult
I dig
Nu är jag över molnen
Där du inte kan nå mig
Attackerad, medicinerad, lobotomerad
Du gick för långt i din framfart
I din jakt på kärleken så glömde du bort vart du slog
Du insåg inte vart det tog
Men jag är lyckligare nu
Att tappa bort sig själv och vandra i ett mörker,
det är ibland det bästa som kan hända
För någonstans finner man alltid ljuset
Jag kommer aldrig ge upp hoppet om kärlek
Någonstans där ute finns Du
Och jag är över molnen
Alltid över molnen
Kommentarer
Trackback
