honochhennes

Det är en skön känsla i magen när bitar faller på plats. När man inser vissa saker.

Så mycket som jag trånat de senaste två månaderna. Helt utan chans egentligen, men förstod det inte då.

Jag trodde väl att det skulle fungera. Men av bristen på intresse och gensvar så har jag nog fattat nu.

Det fungerar ju inte om man bara ska ge och ge, men aldrig någonsin få någonting tillbaka. Jag bortförklarade

det nog allt för många gånger, med dumma förklaringar.

Jag var nog aldrig tillräcklig, eller just Hon. Och det är okej. Faktiskt.

För det finns så mycket annan lycka i världen. Det finns så många andra vackra människor. Som jag inte behöver ge upp mig själv för. Som tar OCH ger.

 

Jag tänker vara lycklig för MIG. För att jag är jag. För att jag vet att jag är bra och för att de som kastar bort mig inte inser vad de går miste om.