honochhennes

Jag tror inte att jag riktigt insett förrän idag att det faktiskt är höst nu. Löven har börjat skifta färg och luften är sådär rå som den bara är på hösten.

Det slog mig som en käftsmäll. Jag hann inte fundera. Plötsligt så var den bara här. Jag vet inte vad jag känner inför den. Jag har aldrig riktigt varit en sån där människa som blir deppig på hösten. Tvärtom så tycker jag att det är ganska mysigt. Koftor, chai latte och promenader. Men det är något sorligt över hösten också. Det är som en kall känslostorm som sveper in. Och i år hann jag inte ta på mig den där varma koftan innan stormen slog till. Så jag står här frusen och funderar på om jag bara vill härda ut eller om jag vill fly.

 

Jag känner mig konstig.. Blötte ner kudden, för att två sekunder senare börja skratta för mig själv. Det är nog inte konstigt egentligen. Faktiskt. Det är bara jag som känner mig konstig.

 

Nu ska jag lyssna på Melissa Horn och fundera över livets stora frågor.

Eller nej, ska bara njuta av tanken på den varma famn jag fick vila i idag. För tro mig, min lägenhet är iskall.