This love I feel for you goes on and on.
Jag må vara något egocentrisk. Ibland tar jag mina behov framför andras. Men är det inte egentligen så det fungerar? "Att äta eller ätas." Slå sig fram här i världen för att lyckas.
Ska man alltid gå runt och vara rädd för att trampa folk på tårna?
Jag är väldigt öppen med vem jag är. Jag är inte heller så rädd för vad folk ska tycka och tänka. Det finns vissa människor som jag såklart vill ska tänka bra saker om mig, som det gör ont när de tror dåliga saker.
Men i övrigt så bryr jag mig inte så värst.
Det jag dock bryr mig om och tycker är riktigt irriterande, det är att människor som går och tänker massa saker, inte bara kan säga det rakt till mitt ansikte. Varför ska en massa personer, som jag ändå anser vara vänner, gå och viska bakom ryggen? Förstår inte meningen med det!
Och om ni tycker att jag verkar störd i och med mina uppdateringar på facebook och instagram, ja men läs inte då. Det går att blockera eller ta bort mig från flödet på facebook. Svårare än så är det inte.
Jag har inget problem med om ni uppfattar mig som instabil, slampa, bekräftelsesökare, störd, dum, konstig. Det är er uppfattning, och hur man uppfattar omvärlden kan ingen ta ifrån en. Det är era tankar och åsikter.
Men att springa runt och säga det till folk, det blir ett problem för mig! Du får gärna komma fram till mig och säga exakt vad du tycker och tänker. Jag har ändå min uppfattning om mig själv och jag vet vem jag är.
Jag vet att jag skojar jävligt mycket och tycker att det är kul att skriva konstiga saker på facebook. Det är just för att jag inte bryr mig. För jag uppfattar livet på ett visst sätt. Och jag tänker inte vira in allt i siden för att det inte passar er. Jag tänker inte bara skriva; Jag hade en jättekul kväll igår. Punkt slut.
Hur roligt är det för mig sen att gå tillbaka och läsa det. Om jag skriver; Jag hittade två brudar på toaletten som följde med hem.
Ja, det är ju lite roligare för både mig och de som läser. Plus att vad är det för fel med sanningen? Om jag nu tog med mig två brudar hem, ja då är det ju upp till er att avgöra vad ni vill tro jag gjorde med dem.
Jag har blivit en social person på sistone som gärna träffar nytt folk. Men bara för att jag gör det på krogen och följer med dem hem eller att de följer med mig hem, ja då gör det tydligen mig till en väldigt dålig människa.
Snälla skärp er! Jag tänker inte vara någon annan än den jag är. Och just nu vill jag ha kul med mitt liv.
Inte många som vet vilken skit jag gått igenom och hur isolerad jag varit i många år. Om ni visste min sanning, mitt liv. Då skulle ni nog tänka efter både en och två gånger innan ni snacka bakom min rygg om hur konstig jag verkar vara.
Sammanfattningsvis; Jag kan ta om ni anser mig vara ett freak. Bara ni säger det till MIG. Inte smyger runt med det.
Peace out!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Alltså snälla nån...du är bara för mycket. Jag är nog den enda som törs säga rakt ut till dig vad jag tycker och tänker. Och vet du vad jag tycker just nu? Att du är en riktig jävla skitstövel mot Lisa som du träffade från Hudiksvall. Du bryr dig inte om att du sårar andra verkar det som. Du bryr dig inte om någonting annat än dig själv. Det visar du ju klart och tydligt. FYFAN! Är det enda jag har att säga till dig.
Svar:
Frida
Trackback
