honochhennes

Vissa människor liksom etsar sig fast i hjärtat, vare sig man vill det eller inte. Det kan väl inte vara något fel i det?
Det är trist att titlar ska göra att man inte kan ha en relation till den personen. Samt att personer runt omkring ska få styra.
Det känns konstigt när man levt ett sammansvetsat liv med personen, delat allt, för att sen bara bryta helt. Eller detta är ju inget plötsligt egentligen. Men det känns lite som det. Som att vi båda står där vid kanten och bara väntar på vem av oss som kommer vara den som ger den där sista knuffen, som får den ena av oss att tippa och falla över.

Jag vet att människor kommer och går. Jag måste lära mig det där med att "gå". Att det är tvunget att vara så, varför det nu måste det, egentligen.. Det vet jag inte.

Det är som med en person, som jag delat en kärleksrelation med, jag skulle lätt kunna ligga och gosa med henne och se film utan att det skulle betyda något alls. Det är bara ömhet två vänner emellan.
Men tydligen går vissa saker bara inte. Det vore som att gå över någon slags gräns. Jaså?
Jag tycker att människor ska sluta göra allt så komplicerat, varför kan det inte bara få vara enkelt?

 

Jag vill leva mitt liv fritt, självständigt och ledigt. Frihet under ansvar, som man brukar säga.

 

Blir det för mycket måsten så kvävs jag.