honochhennes

Nu kom jag på varför jag aldrig sitter vaken i min ensamhet mitt i natten längre. Tankar. Suttit och läst gamla blogginlägg. Funderat över saker. Velat gråta, men det är liksom bara tomt.

Varför är det så, att man alltid tänker så mycket på nätterna? Det är som att hjärnan tar någon slags klarare form. Allt de där som var nedgrävt längst in, kommer fram igen. Funderingar över hur, när, varför? Man får nästan som en identitetskris på nätterna. Lite som "vem är jag?", fast inte lika extremt. Bara en överdriven liknelse. Men ni förstår grejen i alla fall.

 

"Allt hon sa till mig den natten känns som en illusion. Orden som kom ut ur hennes mun finns på min näthinna, som ord som mimades fram, utan något riktigt ljud. Klarheten som fanns där då, den som var som en ilskall sprakande vintermorgon, när snön gnisslar sådär härligt under skorna och de ljud som hörs låter som de klaraste ljuden du någonsin hört. När hon formade de orden och sa dem till mig, så var det exakt sådär, klart. Som skönt perforerande ilningar genom min kropp. En njutningsfull välbehagskänsla. Inre ro. Jag var så lycklig att det kändes som att leendet skulle sitta där, fastklistrat på mitt ansikte, för alltid.

Men nu i efterhand vet jag att det bara var inbillning. Jag ville tro på alla de där lyckoruskänslorna. För vad är bättre än att krampaktigt hålla fast vid lycka?

Jag rusade barfota över frostbeklädda fält utan att frysa. Kunde höra mitt hjärtas slag till och med i de mest högljuda situationerna. Det var bara vi. Hon och jag. Och de där vackra orden. Tills fasaden plötsligt sprack. När lyckan byttes ut mot fasansfull smärta. Som vassa naglar som slet rakt genom min hud. Tog hål på mina artärer. Skrattade elakt medan alla vitala organ bara föll ur min kropp. 

En illusion. Det var precis vad det varit. För lycka kommer alltid förbli just det. En illusion, skapad av förhoppningar."

 

Vet inte riktigt varför just den där texten for fram genom mitt huvud. Det bara kom, och jag bara skrev. Satan vad jag har saknat att skriva! Även om mina texter kan vara något brutala.