honochhennes

Känner mig illamående. Sitter och bara funderar. Varför känns allt så meningslöst ibland för?

Usch...

Känns som att jag sitter på ett tåg utan varken destination eller hållplatser. Jag bara sitter och ser

landskap susa förbi fönstret. Bryr mig inte ens om förseningar.

Jag är endast en medpassagerare i mitt eget liv.

Det finns så mycket bra. Men saknaden efter något större finns där hela tiden.

Önskar jag kunde se allt med helt andra ögon. Borde kanske skaffa linser. Linser som gör att jag upptäcker

de där små detaljerna, som just nu bara är som suddiga kanter runt allt.

 

Jag måste finna mitt "go" igen. Tiden då jag gillade att gå till gymmet. När det första jag gjorde när jag vaknade var att städa, så att varje dag kunde starta fresh.

Känns som att jag fastnat i en ond cirkel. Jag saknar mig sjäv, fast jag liksom är här hela tiden. Men det är en del av mig själv som försvunnit. Som jag inte riktigt vet hur jag ska hitta igen.

Den där självständigheten och positiva sidan.

 

Livet är inte alltid enkelt. Men jag vill finna charmen i det lilla igen.

Jag vill hitta igen mitt hjärta som vandrat vilse någonstans.