Svenskar alltså..

Igår fick jag höra att jag skulle vara egofixerad. Det var en så kallad "vän" som sa det. Om någon främling skulle säga det så skulle jag väl inte bry mig direkt, men när denna personen sa det endast i syfte att förstöra relationen mellan mig och en annan person. Då blir jag inte direkt glad. 
 
Överlag så är det svenska samhället väldigt grått och trist. De som sticker ut måste puttas tillbaka in igen. Det är inte okej att visa sig starkare, bättre eller vackrare än andra. Jag ser mig inte som bättre än någon annan. Abolut inte. Men jag är stolt över den personen som jag är, och det har jag sagt förut med. Jag tycker om mitt utseende och har inga problem med att uttrycka det. Jag fotar gärna mig själv. För jag tycker om att se bilder på mig själv. Det ger mig en liten kick, och jag kan vara nöjd över vem jag är. Om min självkänsla skulle svikta, då kan jag titta mig i spegeln och genom mitt utseende höja upp mig lite grann. Vilket borde vara otroligt bra! Men i Sverige får man inte hävda sig. Här ska vi gå runt som små möss och helst inte tala för högt. 
Jag är så otroligt less på det. Jag vill att alla ska kunna vara precis som de är. Jag vill se stolta människor vandra på gatorna. Stolta över prestationer och utseende. Alla är vackra på sina vis Alla är bra på sina vis. Och alla är starka på sina vis. 
 
Stå upp för er själva och var stolta! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0