honochhennes

Okej jubileum var väl lite att ta i kanske. Men jag insåg idag att det är 7 år sen jag kom ut som gay. 7 år har verkligen passerat förbi jättesnabbt. Det har hänt otroligt mycket under den tiden också. 

Jag minns att Monika var den första personen som jag berättade för, jag var jättenervös, för jag hade själv snackat en massa skit om homosexuella, och försökt framstå som en riktig homofob. Så jag var rädd att hon skulle tycka illa om mig. Men hon tog det jättebra. Och vi åkte tillsammans till Linn, som jag då var intresserad av. Jag vågade inte berätta om mina känslor just när jag träffade henne. För hon var ju inte ute ur garderoben heller. Men sen när jag åkte hem så skickade jag ett jättelångt sms till henne och förklarade vad jag kände. Som tur var så var mina känslor besvarade. 

Min första kärlek. Den var djup, underbar, galen, dramatisk, varm och stormig. Jag är så glad över att just hon var min första kärlek. Jag hade inte kunnat få en bättre start, eller vad man ska säga. Hon är verkligen en helt fantastisk människa. 

Jag är glad över alla förhållanden jag haft faktiskt, jag ångrar inte något av dem. För alla personer har fört med sig något lärorikt. Alla har format mig som människa på olika sätt. 

Jag tycker inte att man ska se tillbaka och ångra sånt som varit, fast jag ibland kan ha lätt för att sakna. Jag kan sakna människor jag haft i mitt liv, som inte har samma plats längre. 

Men jag vet att framtiden är full av underbara personer som kommer göra intryck och sätta sina egna spår i min själ. Min själ är nog som en karta full av människofötter som försiktigt trampat runt där, vissa spår djupare än andra och vissa har börjat suddas ut. I mitt minne glömmer jag inte en enda person. Alla har en alldeles egen speciell plats. 

Vissa har jag materiella ting kvar av också som jag påminns av. De tre ringarna som sitter ihop "Frihet, kärlek och tro." som jag fick av Annika. Mina två tatuerade hjärtan som påminner mig om Emma. Och så mitt armband som jag fortfarande har på mig "kärleken övervinner allt." som jag fick av Lisa. 

Det finns en riktigt djup kärlek också, som jag gärna håller mer privat, en person jag aldrig hade som min, men som fortfarande kan ta luften ur mig. 

Ja, ja nog om detta. 

Det jag ville komma fram till är helt enkelt att jag är glad och stolt över den jag är och känner mig priviligerad över fina personer jag haft och har i mitt liv.