honochhennes

Idag har jag suttit och tänkt hela dagen. Försökt komma fram till något vettigt, men vet inte riktigt om jag lyckades. 

Jag vet att jag har bollen hos mig, och jag måste komma på hur jag vill ha det. Om jag kan klara av att vara på samma nivå som en person. För den nivån är lägre än vad jag vill ha det, så att ge upp och anpassa mig, det är ett nederlag för mig. Men det är samtidigt det personen vill. Jag måste respektera dennes önskan och jag kan inte bete mig precis så som jag känner för. Hjärtat säger en sak medan hjärnan en hel annan. Det finns liksom ingen logik känner jag. 

 

Varför får man aldrig följa känslan? Jag önskar att den kunde få styra. För då skulle det inte finnas något stopp på detta ångande lok. 

Men respekt och acceptans. Det är det enda jag kan gå på just nu. 

 

Hejdå hjärta och hej hjärna.